Vi lever inte i frihet

Vi lever i det som kallas free market men det känns allt annat än fritt. Den officiella tanken är att alla ska konkurrera på lika villkor och individualismen är väldigt viktig, sköt dig själv och skit i andra. Problemet är att vi inte alla har samma förutsättningar, vi lever inte på lika villkor, utan vi är födda i olika samhällsklasser, med olika föräldrar och olika värderingar.

Var är den fria viljan? Vi lär oss från barnsben hur vi ska bete oss och det gäller inte bara vad vi säger till våra barn eller vad vi försöker lära dem, apa ser, apa gör är ett ganska korrekt uttryck. Sådant kommer styra vår ”fria” vilja resten av våra liv, om vi inte lär oss annat senare. Ett exempel: Jag vill ha ett fordon som tar mig från A till B med så lite miljöpåverkan som möjligt, men det har jag inte råd med, där sprack den fria viljan. Har du något exempel där den fria viljan har begränsats?

I denna ”fria” värld stöter jag bara på fler och fler begränsningar och en sak som alltid ligger i grunden är pengar. Pengar och det ekonomiska system vi idag lever i kommer få vårt samhälle att stanna av, det samtidigt som tekniken bara rusar framåt. Det kommer bli kaos.

Var inte rädd att ändra dig

För flera år sedan kom jag underfund med att man inte ska vara rädd för att ändra sig. Både vad det gäller värderingar, politiska åsikter eller vilket pålägg en ska ha på mackan. När jag kom underfund med det var jag inne i en period där jag intresserade mig mer i politiska frågor för jag trodde det var vägen att förbättra världen. Var aldrig bunden till något parti men läste en del från de flesta.

Jag ändrade mig i flera frågor, och det blev så eftersom jag läste mer och pratade med folk. Kom helt enkelt ibland på att jag hade fel, jag hade blivit motbevisad. Det är inget fel med det. Men jag har märkt att många har svårt för att ändra sig, de står gärna kvar i det trygga tänk de har vant sig vid eller av någon anledning tror är rätt eller ligger i tiden (PK).

Eftersom jag i dagsläget har tappat all förtroende för politiken handlar det inte så mycket om åsikter längre, utan mer uppfattning. Jag läser, ser dokumentärer och pratar med människor vilket gör att jag lär mig mer och när man lär sig mer kan man också dra helt andra slutsatser eller komma fram till hur det faktiskt är. Sanningen om allt kommer närmare.

Istället för det samhälle vi har idag som enligt mig inte direkt går framåt borde vi kanske konstruera ett samhälle som kan ändra sig när det kommer på (bevisas) att det har fel. Ett samhälle som grundar sig på fakta, forskning om bland annat mänskligt beteende och social planering känns mycket bättre än ett samhälle byggt på tyckande.

Jag tycker inte vi borde ha rätt till vår egen åsikt längre, det funkar inte, det är dags att vi har rätt till opartisk fakta.

Men jag kan ju alltid ändra mig om ni kan bevisa att jag har fel.