Tag Archive for Malmö

Hoppkudden borta från Folkets park

Under tisdagen plockades en populär attraktion bort från Folkets park i Malmö, en hoppkudde. Anledningen var ett antal klagande grannar som tyckte att barnen skrattade för mycket.

Efter klagomålen – nu tystnar barnskratten | Sydsvenskan

Jag förstår inte.

Folkets park bör vara just det, Folkets park, det vill säga en park för alla som bor i och besöker staden. Hoppkudden var tillgänglig så länge parken var öppen och den användes utav såväl små barn som äldre barn, till och med en och annan vuxen tog sig några studs på den. Av personliga erfarenheter kan jag berätta att sådana hoppkuddar är riktigt roliga.

Nåväl. Barn som skrattar, borde inte det betyda något gott och glädjande? Jag har länge sagt att om man bosätter sig nära Folkets park borde man förstå att där ibland är livat och räkna med det när man flyttar dit. För mycket oväsen kan jag förstå att man kan störa sig på ibland. Jag hade mitt fönster mot en förskola ett tag och det var inte alltid roligt när jag jobbat natt, men jag visste det när jag flyttade dit så kunde knappast klaga.

Ibland känns det som att barn växer upp för snabbt idag (men det har vi väl sagt i alla tider) så jag tycker inte vi ska klaga på när de är just barn, leker, skrattar och har roligt. Låt barn vara barn och släpp inte tag om ditt eget inre barn.

Lek livet!

Lugna dig

Åkte buss till jobbet häromdagen. Det var en fin och varm dag i maj och man kunde bara vara glad. Solen sken, gräset började bli riktigt grönt och träden slog ut. Jag log.

Plötsligt skrek någon till i bussen och jag rycktes tillbaka till verkligheten samtidigt som bussen bromsade in väldigt kraftigt. Det var en person som tydligen skulle av och chauffören missade att stanna vid hållplatsen. Klart hen skrek till, det hade jag med gjort.

Det som hände sedan dock störde mig lite. Hen som skulle av började muttra och sa några meningar så högt att chauffören skulle höra. Till exempel sa hen ”Ska det vara så jävla komplicerat att köra en buss”. Vad ville hen säga med det? Varför blev hen så upprörd? Solen sken ju för bövelen.

Hen hoppade av och klev upp i det gröna gräset och man kunde se ansiktsuttrycket som inte var så värst glatt. Jag tänkte för mig själv att det kan inte vara så roligt att vara arg på småsaker. Hen fick gå kanske 50 meter längre, men solen sken ju.

Sen kom jag att tänka på hur jag hade klarat livet som busschaufför. Troligen hade jag missat vartannat stopp och blivit utskälld av gamlingar dagarna i ända. Jag är förvånad över att det inte händer oftare.

Så lugna er, var inte arg på våra busschaufförer för småsaker.

Jag och svanen

Jag sitter på bänken vid kanalen. Vattnet ligger blankt i mörkret som omger mig, de nakna träden sträcker sig mot himlen. Grenarna som spretar åt alla håll, ser ut som händer som vill greppa tag om mig. De ser kusliga ut i det svaga månskenet.

Det mörka och stilla vattnet bryts av en svan som sakta kommer simmandes. Stadsljuset når inte fram och jag undrar först om det är en svart svan. Den kommer närmare och glider sakta förbi mig där jag sitter orörlig. Den är vit.

Ensam sitter jag på bänken, ett ögonblick fanns svanen med mig men den är åter borta. Jag är ensam igen. Ser upp mot trädkronorna som hela tiden söker nya vägar uppåt mot himlen.

Jag trivs bra här vid kanalen. Det är jag och mörkret ,det blanka vattnet och tågen som sakta rullar förbi på andra sidan. Ibland får man besök av en svan. Ibland är det bara jag.

Malmö satsar på cyklisterna

Jag tycker att i storstäder bör man cykla och åka mer kollektivt än att köra bil. Det är bättre för miljön, hälsan och plånboken. Jag blir glad när jag ser att städerna satsar på att bygga ut och förbättra nätverket av cykelbanor.

Men jag måste säga att ibland borde de tänka på att prioritera hur de lägger cykelbanorna i staden. Många gånger blir det längre att använda sig av cykelbanorna än att cykla bland bilarna på de vanliga vägarna. Det kan man visserligen lösa rät bra genom att plocka bort biltrafiken på vissa sträckor och bara tillåta buss och cykel.

I Malmö snackas det om att göra om Södra Förstadsgatan till en gågata för att få ner trafiken, bullret och utsläppen. Det går en hel del bussar där och att plocka bort dem tror jag blir fel, bussarna ska fortfarande kunna ta en till de centrala delarna dit man inte kommer med bil. Tycker jag.

I alla fall, kul när det satsas på cyklister.

Storsatsning på cykelvägar – Malmö – Sydsvenskan-Nyheter Dygnet Runt.

Jag är polisvolontär

Jag har sedan hösten 2011 varit volontär för Polismyndigheten i Skåne. Efter tre kvällars utbildning var jag redo att ge mig ut på Malmös gator för att representera polisen och hjälpa allmänheten. Under våren 2012 och efter alla de mord som drabbade Malmö startades Operation Alfred där vårt uppdrag var att öka synligheten, vilket vi gjorde bra.

Vi gick på stan på kvällarna i reflexvästar, pratade med folket på stan men framförallt så syntes vi. Det gjorde att tryggheten i Malmö ökade, eller det finns ju inget som bevisar vad det var som gjorde att folk kände sig tryggare men jag tror vi hade en del med det att göra.

Vi är även med på evenemang och event av olika slag så som idrottshändelser, konserter och så klart Malmöfestivalen. Vi medverkar på Melodifestivalen, hockeymatcher, handboll, fotboll, ja allt där det samlas mycket folk.

Ibland kan vi jämföras lite med nattvandrare men eftersom vi ibland gör annat än promenerar på kvällar och nätter så är vi inte riktigt samma. Vi informerar om saker som är aktuella som till exempel bilinbrott, bostadsinbrott eller som för tillfället, vapenamnestin. Då kan det hända att vi har flygblad som vi kan dela ut men det viktiga är fortfarande att prata med människor.

Det är ganska vanligt att folk kommer fram till oss för att fråga så vi behöver inte vara de som söker kontakt. Ser du oss en dag så kom gärna fram och prata, det uppskattar vi. Det är viktigt att det finns någon man kan fråga ute på stan, vad det än handlar om. Vi är där för allmänheten, för dig.

 

PS. Jag har träffat många nya människor genom mitt volontärande och jag är glad att ha mött dem, det har blivit nya vänner och vänner tycker jag om!

Photo 2013-03-10 21 17 01

Bronx Burger Bar

Jag är mycket förtjust i burgare tillsammans med en öl eller två. Ikväll tyckte jag att det var dags för en välförtjänt sådan. Slängde på Twitter ut frågan om var jag skulle gå för en god burgare i centrala Malmö, de skulle helst också servera öl. Jag fick ett par alternativ men bestämde mig för att gå till Pickwick. Men vid dörren sa Linus att jag skulle prova Bronx Burger Bar istället. Så det gjorde jag.

Har funderat på att prova dem tidigare eftersom de ligger så nära där vi bor men det har inte blivit av. Jag har däremot tittat på deras hemsida för att få en hum om vad de erbjuder. Det är en av de fulaste hemsidorna jag någonsin sett och ger varken ett mysigt eller professionellt intryck, men vem är jag att döma insidan för det.

Jag promenerade dit med inställningen att har de ingen öl så går jag vidare till Pickwick. Jag öppnade dörren, gick ner för trappan och såg att stället var fullt av människor och jag nåddes av ett härligt sorl. De hade öl, en fatöl och några på flaska, så jag såg till att få ett bord och satte mig ner. Inredningen var väldigt enkel och ingenting fångade direkt min uppmärksamhet.

Ett glas sattes framför mig på bordet, ett fryst glas med öl. Ja, de förvarade sina ölglas i frysen vilket gav en härlig känsla och bordet fylldes med smältvatten. Ölen i sig var inte någonting att hurra för och påminde lite om en avslagen folköl, men jag är inte så kräsen.

Hamburgaren serverades på ett lite annorlunda sätt då överdelen av brödet låg vid sidan om och inte på burgaren. Det passade mig perfekt eftersom jag ändå brukar lyfta av det när jag äter sådana burgare. Köttet var väldigt rött och trillade lätt isär vilket gjorde det svårt att få upp på gaffeln men smaken var riktigt bra. De hade lyckats få en bra balans i smakerna på burgaren så munnen fick sig en rejäl omgång.

Som side order hade jag en coleslaw som jag måste säga var väldigt god, inte för mycket majonäs som det kan vara ibland utan lagom så att grönsakerna istället fick göra sitt för smaken.

Sammanfattningsvis var det en helt ok upplevelse. Det enda som de behöver slipa på är att skaffa fler och bättre fatöl och stressträna sina servitörer. Gott var det!

Hund på vift

När jag i lördags runt midnatt var på väg hem från en lugn fest med en god vän stötte jag på en liten förvirrad hund. Plötsligt stod den där framför mig, såg sig omkring, rädd, övergiven. Jag såg mig runt men kunde inte se någon som kunde tillhöra hunden så jag kallade på den. Den såg mig och sprang iväg bort mot en större väg och jag gick efter.

När jag närmade mig vägen såg jag hur den sprang över så bilarna fick bromsa och tuta så jag sprang också över vägen, men jag väntade tills det var fritt. Runt en hörna på väg in mot en parkering på en bakgård stod den och flåsade.

Sakta närmade jag mig och med jämna mellanrum satte jag mig på huk för att inte skrämma den och tillslut var jag nära så den kunde nosa på min hand. Sen fick jag tag på den, lyfte upp den och ringde 114 14. De skrev in den i sitt system och ringde efter ett djurstall.

Jag återvände hemåt med hunden i famnen och hemma väntade Linus och Laura på oss. Jag satte fram lite vatten och lät hunden gå runt i köket och hallen. Jag kallade honom Pelle. Efter en liten stund kände han sig tryggare och vi började busa och stoja tills Djurambulansen ringde strax innan 02. Då var det dags att bege sig ut och lämna ifrån sig den tillfälliga vän jag skaffat mig en lördagsnatt.

Tack för den här tiden Pelle.

Jag och Pelle

Lexi och Linus

Förra året var då träffade min roomie Lexi. Kommer ihåg vi sågs första gången, på en fest på Värnhem. Hon lockade dit mig och en vän till mig och vi kände ingen på festen men vi drog dit i alla fall. Efter ett tag gick min vän och Lexi, plötsligt var jag på en fest där jag inte kände någon. Det var en mycket trevlig fest men jag har inte kontakt med någon av dem längre.

Lexi började prata om att hon behövde boende och jag försökte hjälpa henne att leta. Hon letade efter kollektivboende i Malmö. Det fick mig att fundera på om jag skulle flytta till ett kollektiv och vips så var idén om att starta ett tillsammans med Lexi född.

I ungefär samma veva mötte jag Linus. Vi möttes första gången på Sibylla Möllevångstorget och jag tryckte i mig en hamburgare innan vi gick vidare till Grand. Jag visade mig från min rätta sida direkt, med en hamburgare i munnen. Efter att vi träffats några gånger började vi prata om han ville flytta in i ett kollektiv, han bodde ju fortfarande hemma. Det ville han.

Jag ordnade ett möte med oss tre över en kaffe på Möllan och så var det klart. Vi började söka lägenhet tillsammans. Första oktober 2012 flyttade vi in i fyran på Norregatan och det har nu gått tre månader. Vi trivs bra tillsammans (vad jag vet) och livet rullar på. Framförallt är jag glad över att inte bo ensam.

En sak att nämna om ni inte visste det så möttes vi alla tre via Twitter. För mindre än ett år sen flöt våra liv tillsammans i ett Twitter-flöde och nu har vi bott tillsammans i tre månader.

Tack Alexandra och Tack Linus!

Småstadsrasism

När jag umgås med familj och vänner som bor kvar i småorterna märker jag hur påtaglig rasismen i det här landet är. Ingen erkänner att de har rasistiska och ytliga åsikter och när kommentarerna flödar ur deras munnar märker de inte det själva. ”Jag är inte rasist, men” är en vanlig fras som ofta kommer före en ogenomtänkt kommentar. Dessa kommentarer får mig alltid att må illa.

Det svåra med småstadsmänniskor är att de ofta är stängda och har svårt att se verkligheten. De är därmed svåra att argumentera med. Jag har några gånger gett mig på att argumentera emot dem men det har alltid lett till en återvändsgränd där vi båda går ut som förlorare. De mer förlorare än jag eftersom jag inte är rasist.

I miljöer där de med invandrarbakgrund är färre växer sig osäkerheten starkare. Många har svårt med förändringar och vill gärna leva i sin trygga bubbla där de vänder taggarna utåt så fort de stöter på något som sticker ut. I dessa miljöer växer sig rasismen starkare. Rasismen som helt begrundar sig på osäkerhet och faktafel.

Inne i storstäderna gror solidariteten. Många som flyttar till städerna har ofta ett mål eller en dröm och är därför mer öppna för vad omgivningen har att erbjuda. Om man vill uppnå någonting behöver man hjälp av andra, man behöver erfarenheter och var finns det mer erfarenhet än bland människor från hela världen.

En del av de som flyttar ifrån samhällen där rasismen är utbredd gör det säkert utav den anledningen, de vill helt enkelt komma undan all intolerans. När de sedan besöker sin hemstad blir skillnaden än mer påtaglig, det märker jag av egen erfarenhet. Jag är född och uppvuxen i en mindre kommun men inflyttad till Malmö och blir bara glad av den mångkultur som finns här. Den får mig att växa.

När jag kom till Malmö lärde jag mig att älska staden och hade inte en tanke på att stor del av befolkningen har utländsk bakgrund. Det var först när jag fick besök från hemorten som jag fick det påpekat för mig. Det är ett bra bevis på hur synen på invandringen skiljer sig beroende på var man kommer ifrån. Självklart finns det undantag, jag är ett.

Vi behöver lära småstadsfolket storstadsbeteendet och integration är lösningen. Låt lantisarna flytta in till staden och tvärtom så alla får uppleva varandras verklighet. Genom förståelse för sin medmänniska blir man en mer tolerant person.

Se Malmöborna

Att gå genom Malmö är underbart. Vädret spelar ingen roll, ljuset är annorlunda för varje väder, människor beter sig annorlunda för varje väder.

I solsken går folk med solglasögon, håller huvudet högt och har ett leende som skiner hela tiden. I ösregn ser man folk springa för att skydda sig, hukar huvudet och håller allt möjligt ovanför huvudet. När det är mulet är också ansiktena mulna, alla ser lite gråa ut och går målmedvetet för de vill bara komma fram. Ut och ströva.

På några platser finns det anordnade väggar som är meningen att ta emot sprayfärg som väggen på bilden nedan. Vet inte vilka regler som gäller för de väggarna med motiven ändras ständigt så det är roligt att gå förbi med jämna mellanrum. Igår kväll upptäckte jag denna.

Tyckte allt den var rätt häftig