Tag Archive for homosexualitet

Jag gråter, jag är inte svag

Har nu sett sista delen av Torka aldrig tårar utan handskar och jag grät. Satt här inne på mitt rum i min ensamhet och fick tårar i ögonen. Då klampar Linus in ”Du är en svag man” och berättar en historia om när han halkade på sperma en gång. Mitt i mitt bölande. Så oförskämt.

Ja, jag kan sitta och gråta till filmer och serier. Sitter inte och storgråter men tårar i ögonen och snyftningar kan komma ifrån mig. Jag ser mig inte som en ”svag man” eller ens svag på grund av det, det är på grund av andra orsaker.

Man får gråta, det var väl det jag vill säga.

Hur fan kan man hata bögar?

Homofobi kan få mig så upprörd. Eller som någon en gång sa, homofobi är inte rätt ord. Det är ingen fobi det är ren idioti. Igår gick Torka aldrig tårar utan handskar på SVT och jag har precis sett första delen nu. Jag förstår mig inte på hatet som människor har mot homosexuella.

Det är en serie på tre delar där Jonas Gardell har skrivit manus och den utspelar sig på åttiotalet. Klimatet var helt annat på den tiden än idag. Samhället i sig är mer accepterande nu. Men än idag finns de som ser ner och värst av alla, de som hatar.

Personer som hatar bögar förstår jag mig inte på, jag kan inte ens försöka. Man ser två människor gå ned för gatan och håller handen med kärlek i blicken, vackert eller hur? Stunden efter ser man att de är av samma kön och då väcks en vrede. Hur kan det vara så? Jag har verkligen inget svar.

Bara för att du inte känner eller tänder på det sättet för någon av samma kön så behöver du inte fundera på vad de gör bakom stängda dörrar. Lika lite som de bryr sig om vad du gör med din partner bakom stängda dörrar.

Och det handlar inte bara om sex. Människan är ett sexuellt djur helt klart men kärlek sträcker sig mycket djupare än så. En kemisk reaktion man inte kan hjälpa, den bara kommer. Varför man ska hindra några att vara kära bara för att de är av samma kön förstår jag inte.

Acceptera bara att vi alla är olika!

Så enkelt är det.

Fucking jävla kuk Åmål

*SPOILER ALERT*
(Om ni inte sett filmen Fucking Åmål får ni skylla er själva om ni läser vidare)

Söndagskvällen ägnade jag åt att se Fucking Åmål. Den underbara filmen från 1998, då var jag elva år. Den riktar sig inte åt elvaåringar men när jag sett den efteråt har den klart varit mycket bättre.

Den fick mig att tänka på homosexualitet, vilket är ganska givet för den filmen. Det jag kom att tänka på är hur många homosexuella som aldrig kommer ut. Troligtvis finns det ett stort mörkertal här eftersom de som inte kommer ut inte finns med i statistiken och det tycker jag är väldigt tragiskt.

Det är inte lätt att komma ut och det var säkert inte lättare förr vilket får mig att fundera. Hur många av de man träffar som säger sig vara heterosexuella är egentligen inte det? Det gör ont i mig när jag tänker på de som av olika anledningar inte lever som de egentligen vill, i skam. Usch!

En annan jobbig sak jag kom att tänka på. Stackars Johan i filmen, han är olyckligt kär. Omöjlig kärlek. Om man skulle bli kär i någon som inte är ett dugg attraherad av könet man ”tillhör” så har man det jobbigt. Det är likadant åt alla håll även om heterosexuella verkar ha oddsen på sin sida.

Men filmen slutar gott. Själv tycker jag väldigt bra om filmen och går inte jämföra med de svenska ungdomsfilmer som kommit efter den. De försöker för mycket och det märks att vuxna som tror sig veta hur tonåringar tänker har för mycket att säga till om. Där har denna filmen lyckats mycket bra. En del är säkert att den inte utspelar sig i Stockholm.

Skulle ni kunna flytta på er? Vi ska gå och knulla