Tag Archive for gråta

Ifrågasatt manlighet

Var man än är så blir man dömd efter sitt kön. Man ska bete sig på ett visst sätt, gilla vissa saker och känna vissa saker. Själv blir jag ofta påmind om att jag inte är typiskt manlig, det är ingenting som egentligen någon gång har stört mig men det har fått mig att fundera. Ska det behöva vara så?

Till exempel är jag inte ett dugg intresserad av sport så när folk börjar snacka fotboll stängs mina öron och mina tankar börjar vandra. Att gilla sport är något som män gör, så är det bara. Men inte jag och jag saknar det inte heller. Jag har varit på en fotbollsmatch och då var jag inte där för att titta på matchen utan för att arbeta.

Det kommer hela tiden lite saker som förvånar folk. När det på jobbet delades ut plastmappar till oss under en utbildning fanns det två färger att välja på, rött och blått, jag valde rött. Jag valde rött för att jag gillar färgen röd bättre än blå men ändå fick jag reaktioner om att det var konstigt, jag var ju man.

När jag flyttade ihop med mina nuvarande roomies fick en av dem mig att börja titta på tv-serien The OC som är en amerikansk ungdomsserie. Det är tydligen en klassisk ”tjejserie” men jag gillade den. Så jag satt här hemma på mitt rum och bölade till serien, tårarna föll. Det skulle verkligen kallas för omanligt. (Jag gråter, jag är inte svag).

Just nu läser jag Fifty shades of Grey som i folkmun kallas tantsnusk men det heter väl erotisk roman egentligen. En bok för kvinnor och många blir förvånade när jag säger att jag läser den, vissa vill veta vad jag tycker eftersom att få män läser den.

Jag sitter ner och kissar och jag bajsar snabbt, också typiskt omanligt.

Jag förstår inte varför allting har med kön att göra, bara för att man är man göra man si och kvinnor gör så.

”Men så har det ju alltid varit”. Mmm, visst.

Jag gråter, jag är inte svag

Har nu sett sista delen av Torka aldrig tårar utan handskar och jag grät. Satt här inne på mitt rum i min ensamhet och fick tårar i ögonen. Då klampar Linus in ”Du är en svag man” och berättar en historia om när han halkade på sperma en gång. Mitt i mitt bölande. Så oförskämt.

Ja, jag kan sitta och gråta till filmer och serier. Sitter inte och storgråter men tårar i ögonen och snyftningar kan komma ifrån mig. Jag ser mig inte som en ”svag man” eller ens svag på grund av det, det är på grund av andra orsaker.

Man får gråta, det var väl det jag vill säga.

Gråter mer till film än verkligheten

Läste Linus blogg idag om att han aldrig grät. Jag känner en del igen mig i det. Har visserligen gråtit flera gånger men många gånger har det inte kommit några tårar trots att man kunde tänka sig att det borde gjort det. När jag varit på begravning har jag inte gråtit före jag sett någon annan gråta eller haft tårar i ögonen.

Anledningen vet jag inte. Kanske har det varit overkligt, jag har inte förstått att det hänt för jag har gråtit senare när jag varit ensam. Efteråt. Likadant har det varit de gånger hjärtat har velat gråta. Fast det har ju hänt någon gång att jag gråtit under påverkan av alkohol, vem har inte det.

Men under våren, kanske till och med redan i vintras, har jag börjat böla mer till filmer och serier. Serier oftare men det beror på att man under en tid ändå har lärt känna karaktären och därmed kunnat känna med karaktären. Filmer är lite kortare men även där har jag kunnat gråta lättare när det kommit starka scener som gjort intryck.

Förmodligen lättare att känna med andra än att känna med sig själv. Så ser jag det, så tror jag det kan vara.