Tag Archive for framtiden

Om en inte passar in

En helt vanlig man, uppvuxen i södra Sverige, har fast jobb och lägenhet i centrala Malmö bestämmer sig plötsligt för att säga upp sig från jobbet, göra sig av med lägenheten och bege sig iväg på sin första resa. I nästan ett år var han borta från Sverige och klarade sig på egen hand i sydostasien och Australien, hankade sig fram med ströjobb och en vilja att se världen och möta dess folk.

Ni har säkert förstått att mannen jag pratar om är jag själv, Michael Lind, 27 år gammal som kom tillbaka Sverige för cirka en och en halv månad sedan. Den lärdom jag fick på min resa kommer att påverka resten av mitt liv, de insikter jag fick om mig själv kommer vara svåra att ta ifrån mig och jag vill inte att de ska tas ifrån mig. Det är de jag tänkte prata om nu.

Att födas i ett västerländskt land så som Sverige gör att man förväntas en massa saker, man ska på något sätt passa in i de normer som samhället ger en och även passa in i samhället så att vi tjänar staten. Frågan är vad man ska göra om man inte passar in i det samhället. Även om man kan klara av att leva i det samhälle vi har så behöver det inte betyda att det är så man mår bäst av att leva, eller vill leva, sitt liv.

Jag skulle aldrig vilja ha ett fast jobb i 10 år eller skaffa mig ett hus med hjälp av stora lån, jag har haft de drömmarna men jag har insett att det är inte det som livet handlar om, det betyder ingenting för mig. Meningen med livet är kärlek, inte pengar. Även om nu har fått lite blodad tand av att resa vilket kräver att jag har pengar gör jag lite andra prioriteringar när jag spenderar mina pengar. Jag betalar hellre för något som gör min själ rikare än fyller ett hem med prylar.

Även när jag nu ser tillbaka på mitt liv märker jag att det har funnits sådana tendenser redan innan, att saker är mindre viktiga än upplevelser och att må bra i stunden. Jag har aldrig lyckats spara några pengar till att köpa dyra saker för. Och trots att jag alltid tyckt ny teknik är roligt har jag hellre lagt mina pengar på buss- eller tågbiljett för att träffa de som är nära mitt hjärta eller köpt lite god mat och dricka tillsammans med mina vänner. När jag var liten ville jag som de flesta ha saker och presenter men idag ställer jag mig frågan varför. Var det för att det var så samhället ville att jag skulle känna? Konsumtionssamhället.

Som sagt, 27 år gammal och jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor. Betyder det att jag är förvirrad och obeslutsam eller betyder det bara att göra en karriär inte är någonting som passar mig? Jag tror på det senare. Jag är inte naiv, jag vet att jag inte kan överleva helt utan pengar om jag ska stanna där jag är, nära de jag vill vara nära, men att försöka leva med så lite som möjligt är ingen omöjlighet utan en utmaning jag ser fram emot. Undrar bara om samhället kommer att acceptera mig om jag vid 35 års ålder fortfarande inte har ett fast jobb, frivilligt.

Hur hade du sett på mig?

Resan mot framtiden

Jag står på perrongen med händerna i fickorna och ser in i den mörka tunneln. Ser den oändlighet och outforskade värld bortom. I ett ögonblick kommer mörkret närmare och sveper runt mig och det känns som jag befinner mig i rymden. Bara jag och stjärnorna. Rymden börjar snurra runt mig och jag sluter mina ögon för att slukas helt av mörkret.

Jag väcks tillbaka till verkligheten som ropar ut att tåget är på väg in till stationen. Bredvid mig står en väska packad med nödvändigaste, lite kläder, pass, några böcker och en dator. Jag kommer att se världen tillsammans med mig själv och mitt inre. Kommer att se mycket, vara med om många intressanta möten, jag kommer att växa.

Jag ser tillbaka ner i tunneln. Mörkret i tunneln lyser upp mina ögon och jag är i en annan värld, samma värld fast bortom min egen gräns. Mörkret försvinner sakta i takt med att tåget närmar sig, rälsen sjunger och det viner i tunneln. Lamporna från tåget fäster sin blick i mig, som ett vilddjurs ögon som fått syn på sitt byte. Det känns både skrämmande och spännande på samma gång. Jag ser min framtid suddigt framför mig, jag vet vad jag vill men inte vad som kommer ske. Framtiden.

Jag böjer mig ner, tar tag i min väska och hänger den sakta över axeln och kontrollerar att jag har biljetten. Tåget bromsar och stannar framför mig med ett pys, dörrarna öppnas och jag tar klivet mot min framtid, en oviss och utmanande framtid.

Letar mig fram till min plats, lägger väskan på hyllan och slår mig ner. Jag ser ut genom fönstret och tittar på folket som kliver av, in i den verklighet jag nu lämnar. Ett leende sprider sig över mitt ansikte och jag kan se mina egna ögon glittra i fönstret. Jag känner en känsla av lycka, frihet och hopp. Tåget börjar rulla med ett ryck och jag är iväg.

Nu börjar mitt liv.

EDIT. Kan ha publicerat denna tidigare, hittade den bara i min telefon :)

Resan mot framtiden

Jag står på perrongen med händerna i fickorna och ser in i den mörka tunneln. Ser den oändlighet och outforskade värld bortom. I ett ögonblick kommer mörkret närmare och sveper runt mig och det känns som jag befinner mig i rymden. Bara jag och stjärnorna. Rymden börjar snurra runt mig och jag sluter mina ögon för att slukas helt av mörkret.

Jag väcks tillbaka till verkligheten som ropar ut att tåget är på väg in till stationen. Bredvid mig står en väska packad med nödvändigaste, lite kläder, pass, några böcker och en dator. Jag kommer att se världen tillsammans med mig själv och mitt inre. Kommer att se mycket, vara med om många intressanta möten, jag kommer att växa.

Jag ser tillbaka ner i tunneln. Mörkret i tunneln lyser upp mina ögon och jag är i en annan värld, samma värld fast bortom min egen gräns. Mörkret försvinner sakta i takt med att tåget närmar sig, rälsen sjunger och det viner i tunneln. Lamporna från tåget fäster sin blick i mig, som ett vilddjurs ögon som fått syn på sitt byte. Det känns både skrämmande och spännande på samma gång. Jag ser min framtid suddigt framför mig, jag vet vad jag vill men inte vad som kommer ske. Framtiden.

Jag böjer mig ner, tar tag i min väska och hänger den sakta över axeln och kontrollerar att jag har biljetten. Tåget bromsar och stannar framför mig med ett pys, dörrarna öppnas och jag tar klivet mot min framtid, en oviss och utmanande framtid.

Letar mig fram till min plats, lägger väskan på hyllan och slår mig ner. Jag ser ut genom fönstret och tittar på folket som kliver av, in i den verklighet jag nu lämnar. Ett leende sprider sig över mitt ansikte och jag kan se mina egna ögon glittra i fönstret. Jag känner en känsla av lycka, frihet och hopp. Tåget börjar rulla med ett ryck och jag är iväg.

Nu börjar mitt liv.