Tag Archive for Cykling

Malmö satsar på cyklisterna

Jag tycker att i storstäder bör man cykla och åka mer kollektivt än att köra bil. Det är bättre för miljön, hälsan och plånboken. Jag blir glad när jag ser att städerna satsar på att bygga ut och förbättra nätverket av cykelbanor.

Men jag måste säga att ibland borde de tänka på att prioritera hur de lägger cykelbanorna i staden. Många gånger blir det längre att använda sig av cykelbanorna än att cykla bland bilarna på de vanliga vägarna. Det kan man visserligen lösa rät bra genom att plocka bort biltrafiken på vissa sträckor och bara tillåta buss och cykel.

I Malmö snackas det om att göra om Södra Förstadsgatan till en gågata för att få ner trafiken, bullret och utsläppen. Det går en hel del bussar där och att plocka bort dem tror jag blir fel, bussarna ska fortfarande kunna ta en till de centrala delarna dit man inte kommer med bil. Tycker jag.

I alla fall, kul när det satsas på cyklister.

Storsatsning på cykelvägar – Malmö – Sydsvenskan-Nyheter Dygnet Runt.

Lär dig cykla, kärring

Har precis varit och hämtat massor med bananlådor inför flytten och när jag skulle göra in på parkeringen hände någonting. För att komma in på parkeringen behöver man korsa en trottoar så självklart ser man sig om, men där kom ingen fotgängare.

Jag rullar sakta upp för infarten eftersom det inte är min bil och då hör jag ”iiiihhh” från vänster. Damen på cykeln har släppt tramporna och satt fötterna i marken för att bromsa. Din förbannade idiot, tänker jag. Men jag är lite snällare och skriker ”Cykla inte på trottoaren då” samtidigt som hon ger mig en arg blick, som om jag hade gjort fel.

För det första, cykla inte på trottoaren och ska du göra det så cykla sakta, som en fotgängare. För det andra, om din cykel inte har bromsar så bör du inte cykla på den för att sätta ner fötterna är inte effektivt. Damen blev kärringen i samma stund som hon såg på mig med en arg blick.

Ja, jag såg damen innan jag körde in men det spelar ingen roll, man ska inte cykla på trottoaren. Särskilt inte om man inte kan bromsa.

Lär dig cykla, kärring! Eller välj att gå nästa gång!

Downhillcykling i Åre

 

Jag vaknade cirka halv sju på lördagen. Eftersom att Nizze var så trött blev det att vi la oss i sängen tidigt och då vaknar jag tidigt. Men det gjort ingenting. Klockan åtta stg vi upp, packade lite sen gick vi till frukosten som ingick i priset. När allt var packat och klart bar vi ner det till bilen och vi började peppa varandra på vad som komma skulle.

Framme vid cykeluthyrningen stötte vi på problem. Någonstans hade det blivit fel och vi hade inga cyklar. Vi sprang runt till de andra cykeluthrningsställena men överallt var det fullbokat så vi stod i Åre utan cyklar. Åkt bil i 120 mil för att bara åka hem igen? Eftersom jag är en optimist gav jag inte upp och försökte överföra samma energi på Nizze. Det var inte lätt.

Klockan var närmare halv tolv men nu satt vi i full utrustning på en varsin cykel på väg mot liftarna. Bättre sent än aldrig. Vi tänkte att vi skulle utnyttja tiden så mycket som möjligt och bestämde oss därför för att börja på toppen. Vi tog kabinbanan upp.

Luften däruppe är inte som luften hemma i Malmö. Så frisk, så sval. Utsikten där uppe var helt magnifik, man såg dalar, berg och även sjöar. Det var så vackert, ett intryck som varken ord eller bild kan göra rättvisa. Men efter en kokt med bröd och lite vatten hoppade vi upp på våra tvåhjulingar och började rulla.

Det var helt kalt, bara stenar och lite jord men cyklarna tog sig fram oerhört bra. Det skakade lite i armarna och man kände snabbt att detta kommer bli en fysisk utmaning. Efter en liten stund kom vi till en mycket brant lutning. Man ser inte över krönet men när man kommer över krönet är det första man tänker ”Jag kommer slö över framlänges här”. Men med de cyklarna och en liten lätt lutning bakåt gick det hur galant som helst.

Det gick ömsom fort ömsom sakta för oss. Vi var båda nybörjare och visste inte vad vi eller cyklarna klarade av, men man lärde sig snabbt. Vi kom sedan fram till ett ställe som var delvis täckt med snö och där var första gången jag tog i marken. Snön låg på en lutning man skulle ta sig över och jag kom ganska högt upp. Cykeln började glide neråt och jag hamnade på sidan, tillsammans gled vi ner i spåret där alla de smarta hade cyklat och kunde därifrån ta mig vidare. Snön var kall.

Sen var det Nizzes tur att vurpa. I en backe kom han utanför med hjulet och slog runt men landade åt rätt håll, från branten. Han var snabbt på fötter igen och vi fortsatte rulla neråt. Den leden vi tog först kallas för Easy Rider och när den senare tog slut rullade vi igenom Örnnästet och vidare in på Shimanospåret.

Shimanospåret var fullt med gupp och hopp. Kurvorna bestod av lutning där man rullade runt i ca 45° lutning, om inte mer vilket gjorde att man kunde hålla en bra fart hela vägen. Hoppen gick bra fast jag oftast landade på platån. Min tunga vikt gjorde även att sadeln gick i däcket med jämna mellanrum.

Jag cyklade före men stannade för att invänta Nizze, han kom inte. Istället cyklade en annan förbi där jag stod så jag började undra var han tog vägen. Det visade sig att han hade gjort ett ordentligt hopp men inte landat där man skulle landa, han trillade. Men till slut kom han och vi rullade vidare.

Så pågick det hela dagen och vi trillade inte så allvarligt. Förutom den gången jag hoppade högt, tappade tramporna och landade med scrotum på sadeln. Det gjorde ont. Jag kravlade upp på slänten med cykeln och försökte återhämta andan och Nizze som låge före just då rullade vidare utan vetskap. Ett par från liften ovanför frågade om allt var ok och jag krystade fram ett ”Snart”.

Det var helt underbart, så jäkla roligt och om du gillar fart och spänning rekommenderar jag dig att göra detsamma. Sugen på hur det ser ut? Gå in på Youtube och sök, många har filmkameror på sig när de cyklar.