Archive for Politik

Tro inte att någon inte ser vad du gör

Efter dåden i Paris, precis som efter 11 september, så kommer myndigheter vilja öka övervakning och spaning både i verkligheten och på nätet. Och tro inte att du inte kommer att drabbas. Hela tiden accepterar vi att vi övervakas och kartläggs digitalt och när du minst anar det fastnar du på någon övervakningskamera. Men bryr du dig?

Många har åsikten ”har man bara rent mjöl i påsen”, men vad spelar det för roll. Ska du övervakas ändå? Nej, det är inte någon som sitter och tittar på allting du gör men allt du gör på din dator, speciellt det du gör på nätet lagras någonstans och det kan användas emot dig nu, eller senare.

Jag säger inte till dig att sluta använda internet, internet kan vara bra, internet har startat revolutioner, men tänk på vad du gör och vad du publicerar.

Tro inte att du är osynlig.

13 November 2015 – Paris

Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, det är krig på gång. Och av händelserna i Paris igår att döma så är kriget redan här. Flera händelser de senaste åren har gjort att jag gått i de tankarna, men vad har jag gjort åt det?

Attacken i Paris igår tar IS skulden för, i deras ögon tar de äran för den. IS har länge nog nu förstört människors liv, försatt miljoner på flykt från bland annat Syrien och hela Europa har märkt av deras framsteg. Jag är emot våld och militär i grunden och tänker att våld föder våld, men jag vet faktiskt inte hur man ska stoppa IS. Det enda jag vet är att kärlek är den enda rätta vägen att gå, och det är vi dåliga på.

I Sverige eldhärjas asylboenden, det ena efter det andra, skolbarn huggs ihjäl, allt har med rädsla att göra. Rädsla för sådant som hände i Paris den 13 november 2015. Men vad IS gör har ingenting med religion att göra även om de vill få det att framstå så, det har med kontroll att göra. Genom rädsla kan man kontrollera människor och manipulera dem i den riktning man vill.

Tänk bara på vad som hände efter 11 september 2001, hur vi alla ställde upp på att bli totalt kontrollerade vid flygplatserna och mer övervakade än vi någonsin varit. De flesta säger, ”har man bara rent mjöl i påsen”, men om vi hela tiden ska bli övervakade, var finns då vår frihet att leva som människor? Vi blir robotar.

I Sverige finns det en rörelse som växer sig allt starkare, rasisterna. Och de tar skydd av partier som Sverigedemokraterna för att rättfärdiga sina handlingar och åsikter. Sverigedemokraterna har lyckats bra med sitt mål, och jag tror inte de är färdiga ännu. De skapar motsättningar, de skapar vi och dom, de skapar rädsla som i sin tur leder till hat.

Vi måste se förbi allt annat och se att människor är människor, vi måste visa förtroende, välvilja, värme och kärlek till alla runt om oss. Om vi börjar misstänkliggöra vissa människor kommer dessa att hamna utanför, de kommer bli behandlade som mindre värda människor.

Jag säger inte att Sverigedemokraterna har något med händelserna i Paris att göra men de har med situationen i Sverige att göra. Att trycket från invandringen just nu är stort är det ingen fråga om men i första hand måste det handla om att hjälpa människor i nöd, därefter tar vi hand om varandra och hjälper varandra till ett bra och drägligt liv.

Åter till Paris. Jag hörde Frankrikes president tala och han talade om att Frankrike nu måste stå enat som fransmän. Det som slog mig är att det inte handlar om alla dessa gränser som några gamla gubbar för många år sedan ritade upp, det ska handla om medmänsklighet. Gränser kan vara praktiskt av vissa skäl men vi lever alla på samma planet och den är allas att leva på, oavsett inom vilka gränser du är född.

Nu vet jag inte riktigt mer vad jag ska skriva, var bara tvungen att skriva av mig lite. Kommer säkert fler funderingar i dagarna.

Nu får det vara nog!

För ett par dagar sedan kom det en lapp i brevlådan, avsändaren var Sverigedemokraterna och de uppmanade att nu ”måste det bli en folkomröstning om invandringen”. Sedan 2010, då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, har jag varit rädd för hur det skulle bil i framtiden och nu börjar vi se vad som redan 2010 började gro.

Det är idag helt okej att vara smygrasist, ingen reagerar längre på när människor dömer människor efter hudfärg och etnicitet. Tolerans mot intolerans är vardag.

Den senaste tiden har vi märkt av ännu grövre handlingar än att kalla någon för ”blatte” på ett nedlåtande sätt. Jag tänker på bränderna mot asylboenden och blivande asylboenden och så klart händelsen på skolan i Trollhättan. Vad är det för fel på människor? Hur kan man gå in på en skola med stora knivar och börja hugga ner människor i tron om att världen ska bli bättre?

Sverigedemokraterna menar att Sverige är fullt och att vi inte kan ta hand om fler människor, de kan väl åka till andra länder säger de. Eller stanna kvar. De flyr för sina liv, offrar sina liv och allt de äger, gömmer sig i lastbilsflak och tar sig med osäkra båtar över Medelhavet. Jag har en känsla av att de inte har ett liv kvar där de kommer ifrån, annars offrar man inte allt.

Och när det kommer till att ta hand om våra medmänniskor handlar det om det som vi alla är födda med, medmänsklighet. Att säga till någon som flyr för sitt liv, ”här kommer du inte in”, kan inte kännas bra för någon. Men ibland känns det som att det är så människor tänker, ”jag är mer värd än dig och mitt land är mitt och ingen annans”.

Planeten är allas, sen att några bestämde sig för att sätta upp gränser och passkontroller är ju synd men så är det för tillfället. Det betyder inte att alla egentligen har lika mycket rätt till den svenska marken som den franska, sydamerikanska eller asiatiska. Bort med gränserna!

”Ja men vi måste ta hand om de äldre och ge pengar till skolan”. Ja, det är klart vi måste men varför måste det förstöra livet för andra? Det finns massor man kan plocka pengar ifrån istället för att ta det från äldre-/sjukvård och skolan. Vårt försvar kanske? Det är i stort sett ändå obefintligt så därför helt onödigt. Där kan vi spara några miljarder som vi kan ge till våra äldre. ”Nej, vapen måste vi ha!”. Måste vi? Våld föder våld!

Dömd trots sjukdom

Häromveckan kom domen mot Jens Waldmann som i januari överklagade sin dom till Hovrätten. Hovrätten fastslog Tingsrättens dom om villkorligt och samhällstjänst, vilket betyder att man dömer en man som använt sin medicin.

Ett brott utan offer och som Jens advokat uttryckte sig, ”Är det ens ett brott”. För ett brott bör väl ha ett offer, varför är det annars ett brott?

Domen mot Jens betyder att det kommer fortsätta att dömas sjuka människor i Sverige, sjuka människor som lever livet så bra de kan med hjälp av den medicin som fungerar kommer att få köa till våra domstolar. Jag förstår inte varför det har blivit så här, varför vi behandlar människor på det viset.

Samhället lägger resurser på att lagföra, döma och sedan verkställa domen för ett brott. Ingen har skadats, någon har fått ett bättre liv men tack vare en snedvriden lag ska de straffas.

Inget offer – Inget brott.

Free Jens!

Förbudsivrarna fortsätter sprida felaktigheter

Som förespråkare för en annan vinkel på narkotikaproblemen i vårt land stöter man ofta på förbudsivrare som inte vet vad de pratar om trots att de tror sig veta bäst. Politiken som drivs i Sverige fungerar inte, det är bevisat sedan länge, inte minst när man ser på resultatet. Sverige har en nollvision mot narkotika och en restriktiv politik, ändå har missbruket ökat, tillgängligheten ökat och det hemskaste är att även dödstalen stigit.

1988 kriminaliserade vi en sjukdom i Sverige, missbruk av narkotika. Den synen på missbruk från politikerna, och i längden polisen, är förödande för missbrukarna som margnaliseras till ett utanförskap som är svårt att komma ifrån. De stämplas som kriminella trots att de bara är sjuka.

Ett annat problem är att vi i Sverige inte kan se skillnad på bruk och missbruk. När det gäller alkohol har vi inga problem att se skillnaden på ett glas vin till maten på söndagen och en box vin på förmiddagen liggande på golvet. Men när det gäller narkotika (olagliga droger) drar vi gränsen vid första blosset på en joint en kväll för avslappning och likställer det med en injektion av heroin på en offentlig toalett. Vi måste se att det är skillnad på bruk och missbruk.

Det är bland annat sådant här vi måste utbilda svenska folket om, och det måste börja redan i skolan. Rätt information, fakta och inte som idag, felaktiga teorier och historier. Vi måste först arbeta förebyggande för att minska användning av alla droger hos unga, såväl alkohol och tobak som narkotika. Nästa steg är att ta hand om de som hamnar i missbruk och hjälpa dem tillbaka till ett drägligt liv.

Men som sagt, det är svårt att argumentera med folk som är blinda för sanningen, som vägrar ta till sig studier, som vägrar se hur resten av världen gör, som istället vill ha dessa morallagar kvar i vårt land. Portugal tog ett stort 2001 och antalet narkotikarelaterade dödsfall har sedan dess minskat drastiskt.

I ett inlägg på bloggen Här står jag svarar hen på en artikel med svar på tal. Det svåra är att ”svar på tal” sällan få chansen att synas i samma media som förbudsivrare får. Debatten måste väckas, debatten måste få höras, alla röster måste få komma fram.

Tips
Kolla in Cannalisörerna‘s projekt 420röster som snart lanseras där brukare får chansen att göra sina röster hörda.

Jens Waldmann kämpar för sin hälsa

I torsdags åkte jag till Jönköping för att gå på rättegång. Jag var där för att stötta Jens Waldmann i hans kamp om att få leva sitt liv. Vi var ett gäng, närmare 30 medmänniskor, som var där för att stötta honom och göra omvärlden uppmärksam på vilken orättvisa som dagligen bedrivs i vårt avlånga land.

Det var min första rättegång, det var en upplevelse bara det, så jag har ingenting att jämföra med. Den hölls i Hovrätten och var en överklagan på domen som föll i Tingsrätten i augusti 2014 där Jens blev dömd till villkorligt och 75 timmars sammhällstjänst.

Brottet han anses begått var att han medicinerat med en naturlig blomma som han själv odlat fram i sin garderob. Det handlar självklart om cannabis. Cannabis är olagligt i Sverige på alla sätt med det är en växt med otroligt många användningsområde och det har odlats mängder av det i Sverige under lång tid, men inte längre.

Jens lider av depressioner vilket gör att han har svårt att leva ett fullt fungerande liv, han kontaktade sjukvården och blev hänvisad till den ena tabletten efter den andra för att försöka få sitt liv tillbaka. Biverkningarna av alla dessa piller gjorde att hans livskvalitet minskade drastiskt även om han lyckades hålla sig vid liv. Han gjorde efterforskningar och bestämde sig för att prova cannabis.

Under fem år självmedicinerade Jens med cannabis. Under tiden hade han fru, barn, hus och ett eget framgångsrikt företag. Ett fungerande och bra liv. Tills polisen knackade på dörren efter att ha hittat några frön på väg till hans adress. Sedan dess har han inte kunnat få sin medicin utan istället blivit hänvisad till vården där han än en gång inte fått den hjälp han behövt.

Han odlade för sitt eget bruk, i sitt eget hem. Han sålde inte ett gram till någon, ingen visste om det och hans liv blomstrade. Ingen skadades över att han mådde bra och hade en blomma i garderoben. Ingen. Det var först efter han bliv gripen som han har blivit en belastning för samhället med häktning, rättegångar och allt administrativt runt det.

En blomma i garderoben och ett gott liv – Finnas i straffregistret och svårt att hålla livet flytande. Det är de två alternativen som finns för Jens.

Nu är det upp till Göta Hovrätt att döma rättvist, domen kommer 29 januari i år.

Varför ska vi skjutsa in sjuka människor i rättssystemet när de klarar av ett liv med hjälp av en växt? Ofattbart.

Fosterland – En resa mot förståelse

För lite drygt en vecka sändes första avsnittet av Fosterland på SVT. I programmet åker Fredrik Önnevall runt i Europa och träffar nationalister för att försöka förstå hur de tänker och igår söndag sändes andra avsnittet utav fyra.

Han har besökt Gyllene gryning i Grekland vars ledare sitter häktat för bland annat misstänkt inblandning i ett mord. Han har också besökt Frankrike och pratat med Nationell front och självklart har han pratat med Sverigedemokraterna i Sverige. Det är en intressant resa och jag ser fram emot kommande avsnitt.

En sak medlemmarna från dessa främlingsfientliga (rasistiska) partier har gemensamt är synen på invandrare och hur de på olika sätt vill minska invandringen. Det märks direkt när de blir kritiserade, de går in i försvarsställning utan fördröjning och deras argument blir svaga.

Önnevall gör denna resan för att försöka förstå hur de tänker och i gårdagens avsnitt undrar han om de hade försökt göra detsamma. Om de skulle få för sig att ta reda på hur han tänker och resonerar. Jag tvekar på det. Människor med sådana åsikter är duktiga på att vara blinda, inte vilja ta till sig varken fakta eller förståelse för människor på flykt.

Fredrik Önnevall träffar också några flyktingar från Syrien som för tillfället befinner sig i Grekland i väntan på att komma vidare i Europa och kunna få trygghet. En av flyktingarna är bara 15 år gammal och berättar själv att han har behövt bli vuxen för snabbt, han måste själv ta beslut som bestämmer ödet av hans liv. Allt är mycket rörande.

Jag rekommenderar alla att se Fosterland för att försöka få en förståelse för flyktingar men också nationalister. För att kunna utvecklas och komma framåt och gå mot en bättre värld måste vi börja förstå varandra, lyssna och försöka byta perspektiv. Kan säga att slutet på gårdagens avsnitt rörande och starkt.

Se programmet!

Vem säger att vi inte har klasskillnader i Sverige?

Blir fattiga orättvist behandlade? Har alla samma möjligheter?

Såg en intressant lista på Twitter om hur det är att ha dålig ekonomi som fick mig att tänka. Listan kommer från en artikel i Social Politik som jag inte har läst då den endast finns i papperstidningen. Men listan är intressant även utan kontext.

Fattigdom kan te sig olika för olika personer. Vissa föds in i en lägre ekonomisk status som är svår att ta sig ur och andra hamnar i den av olika anledningar. Oavsett är det inte lätt att ha dåligt med pengar.

Tänk dig själv att du inte har råd att ta körkort eller ha en bil. Om du bor i ett litet samhälle med endast en eller två affärer har de affärerna ofta ganska höga priser. Utan bil kan det vara svårt att storhandla och ta sig till ställen där det är billigare. Den senaste tiden har det blivit allt vanligare med stormarknader och de byggs på lite större orter och är anpassade för att åka till med bil. Orättvist.

Tänk dig att du inte kan köpa saker med kvalitet eftersom de ofta är dyrare och är istället tvungen att köpa billigare saker som inte håller lika länge så du blir tvungen att köpa nytt efter ett tag igen. Det finns ibland avbetalningar som alternativ men de alternativen blir också dyrare i längden men har man inget val så. Orättvist.

Kanske har du en knaper månad och blir försenad med en betalning, då blir det förseningsavgift. Är du sjuk, kanske sjukskriven, tillkommer kostnader för mediciner och läkarbesök. Orättvist.

Vem säger att vi inte har klasskillnader i Sverige?

dyrt att vara fattig

Små tankar om gårdagen – Je Suis Charlie

Igår hände något fruktansvärt i Paris. 12 personer blev dödade. Det grundar sig tydligen i IS vilka säger sig ha Islam i ryggen men de är bara idioter med vapen. Religionen har ingenting med attacken att göra! De själva tror säkert på det och med deras utrop med mera verkar många andra också tro på det. Så därför kommer nu fler attacker mot muslimer och moskéer.

Men att attackera en moské efter attacken i Paris är inte bättre. Attacken i Paris är emot yttrandefriheten, en attack mot en moské är emot religionsfriheten. Inget av det är något att hylla eller se som något bra, det är allt förkastligt.

Jag vill att människor ser det för vad det egentligen är. Galningar som skjuter och bombar. Anledningen är för mig oklar och jag kan inte se vad de kan vinna på det men på något sätt vill de skrämma omvärlden. Att de sedan använder religion som svepskäl skadar så många människor.

Har bekanta på Twitter, muslimer, som dagligen får utstå hot, blir förnedrade och jag förstår inte hur de orkar med det. All heder åt er som orkar, all heder åt er som fortfarande tror på kärleken.

Till er andra: Tänk till, öppna ditt hjärta, öppna ditt sinne. Var inte blind!

Filip & Fredrik i Getting Doug with High

För ett tag sen kunde vi läsa i Aftonbladet att Filip och Fredrik skulle vara med i ett amerikanskt program som heter Getting Doug with High. Programmet livesänds via Youtube och finns sedan att se i efterhand och programledare är komikern Doug Benson. Det är en nästan helt vanlig intervju/talk show med en stor skillnad, att alla röker på under tiden.

De fick så klart en del skit när det kom fram men jag tror inte det är något som gemene man lagt märke till. Som vanligt tror svensken att om man röker lite gräs kommer man hamna på plattan och skjuta heroin, men det funkar inte så. Filip och Fredrik har tidigare både tagit diverse droger och varit fulla i tv så detta är knappast något nytt. Anledningen till att de är med här är troligen att de vill marknadsföra sin podcast som de numer spelar in på engelska.

Jag har sett programmet några gånger tidigare och det är roligt att titta på, det var även detta avsnittet.

När Doug frågar hur många som röker cannabis i Sverige svarar de ”sex”. Det stämmer inte riktigt, det är många fler och jag kan säga att det är många fler än vad du tror. Gräs röks av allt från förortsungar till framgångsrika företager och politiker. Att man skulle bli en dålig människa av cannabis stämmer inte. Däremot trycker ofta samhället ut cannabisbrukare från det stabila systemet och in i det kriminella. Det är lagarna och synen på droger som gör detta, inte drogerna i sig.

Vi måste i Sverige ändra vår syn på droger. Vi måste börja prata om de problem som finns runt droger, både missbruk men också en viktig del som ofta glöms bort, vår narkotikapolitik. Vårt land kommer att bli ett bättre ställe om vi lyssnar på och pratar med brukare istället för att prata om dem. Inkludera.

Vill ni se avsnittet? Knappt en timme långt och finns här, Getting Doug with High – Filip Hammar, Fredrik Wikingsson & Ngaio Bealum.