Populära inlägg

<< >>

13 November 2015 – Paris

Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, det är krig på gång. Och av händelserna i Paris igår att döma så är kriget redan här. Flera händelser de senaste åren har gjort att jag gått i de tankarna, men vad har jag gjort åt det? Attacken i Paris igår tar IS skulden

Mitt liv i en väska

Som ni vet kommer jag att lämna Sverige på obestämd tid nu i september och förberedelserna är i full gång, läs allt på michael-lind.se/MickesResa. Fick häromdagen hem min ryggsäck som jag kommer att ha med mig på resan, en 60 liter stor svart ryggsäck. Jag har en känsla av att jag kommer trivas med att

Ingen ser mig

Vinden är kall men jag känner inte av den för jag är redan så borta i mitt sinne att ingenting spelar någon roll. Jag har bestämt mig nu. Ingen har sett mig på så länge att jag har glömt hur det känns. Hur det känns att någon ser att jag existerar, att jag har någon

Min pappa

Idag är det min kära fars födelsedag. Han blir 60 år gammal, jag vill lägga betoningen på ordet gammal. Nej, jag ska inte vara elak. Pappa har alltid haft en stor del i mitt hjärta och det kommer han att ha så länge det slår. Jag har inte bott tillsammans med honom sedan jag var

Killar med ”utländsk bakgrund”

Ibland undrar jag varför de tvunget måste skriva ut eventuellt annan nationell identitet, annan än svensk. Jag förstår om man behöver ange hudfärg eller hudton när det gäller om att identifiera människor, alltså signalement. Men att skriva att de har annan bakgrund än svensk när personer redan är gripna för det de misstänks för förstår

När kommer hen till folket?

Ja den här debatten med hen kommer pågå länge och inte lugna sig på ett tag. Men förvirring råder i vardagen, hos de som inte läser artiklar om ordet. De ser bara rubriker och struntar i resten vilket skapar helt fel bild av ordet. Jag gillar hen. Det låter lite lustigt i början men det

Kan en kille vara kompis med en tjej?

Har jobbat natt och när man jobbar natt kommer det alltid upp spännande och intressanta ämnen som diskuteras. Det brukar luta åt det sexuella hållet. Senast jag jobbade så kom vi in på diskussionen om en kille kan vara vän med en tjej utan att ha baktanken ”jag vill ligga med dig”. Den diskussionen har

Snart tillbaka

Det har varit mycket nu och tyvärr har jag haft lite problem med hemsidan. Snart borde allt fungera som det ska och bloggen ska åter väckas till liv.

På återseende!

Oron stiger i mig

Under en längre tid har jag haft en känsla, en obehaglig känsla och den växer för varje dag som går, varje gång jag ser på nyheterna och hör om vad som händer runt om i världen. Det är krig på många ställen, människor dör, människor utnyttjas, människor torteras. Många är på flykt.

Det som skrämmer mig är att våldet verkar eskalera och sprida sig runt om i världen. Terroristattacker som kommer allt närmare, för lite mer än fyra år sedan sprängdes det i Stockholm och i helgen sköts det i Köpenhamn. Det handlar om skräck, det handlar om yttrandefrihet och oron i mig stiger. Snart är det världskrig, om det inte redan startat.

Jag vill förbereda mig, vara redo. Men vad ska man göra och var ska man ta vägen?

Det finns så mycket mer som snurrar i mitt huvud om detta, men just nu orkar jag inte skriva mer.

Ta hand om er och sprid kärlek, det är inte så svårt.

One love!

Dömd trots sjukdom

Häromveckan kom domen mot Jens Waldmann som i januari överklagade sin dom till Hovrätten. Hovrätten fastslog Tingsrättens dom om villkorligt och samhällstjänst, vilket betyder att man dömer en man som använt sin medicin.

Ett brott utan offer och som Jens advokat uttryckte sig, ”Är det ens ett brott”. För ett brott bör väl ha ett offer, varför är det annars ett brott?

Domen mot Jens betyder att det kommer fortsätta att dömas sjuka människor i Sverige, sjuka människor som lever livet så bra de kan med hjälp av den medicin som fungerar kommer att få köa till våra domstolar. Jag förstår inte varför det har blivit så här, varför vi behandlar människor på det viset.

Samhället lägger resurser på att lagföra, döma och sedan verkställa domen för ett brott. Ingen har skadats, någon har fått ett bättre liv men tack vare en snedvriden lag ska de straffas.

Inget offer – Inget brott.

Free Jens!

Förbudsivrarna fortsätter sprida felaktigheter

Som förespråkare för en annan vinkel på narkotikaproblemen i vårt land stöter man ofta på förbudsivrare som inte vet vad de pratar om trots att de tror sig veta bäst. Politiken som drivs i Sverige fungerar inte, det är bevisat sedan länge, inte minst när man ser på resultatet. Sverige har en nollvision mot narkotika och en restriktiv politik, ändå har missbruket ökat, tillgängligheten ökat och det hemskaste är att även dödstalen stigit.

1988 kriminaliserade vi en sjukdom i Sverige, missbruk av narkotika. Den synen på missbruk från politikerna, och i längden polisen, är förödande för missbrukarna som margnaliseras till ett utanförskap som är svårt att komma ifrån. De stämplas som kriminella trots att de bara är sjuka.

Ett annat problem är att vi i Sverige inte kan se skillnad på bruk och missbruk. När det gäller alkohol har vi inga problem att se skillnaden på ett glas vin till maten på söndagen och en box vin på förmiddagen liggande på golvet. Men när det gäller narkotika (olagliga droger) drar vi gränsen vid första blosset på en joint en kväll för avslappning och likställer det med en injektion av heroin på en offentlig toalett. Vi måste se att det är skillnad på bruk och missbruk.

Det är bland annat sådant här vi måste utbilda svenska folket om, och det måste börja redan i skolan. Rätt information, fakta och inte som idag, felaktiga teorier och historier. Vi måste först arbeta förebyggande för att minska användning av alla droger hos unga, såväl alkohol och tobak som narkotika. Nästa steg är att ta hand om de som hamnar i missbruk och hjälpa dem tillbaka till ett drägligt liv.

Men som sagt, det är svårt att argumentera med folk som är blinda för sanningen, som vägrar ta till sig studier, som vägrar se hur resten av världen gör, som istället vill ha dessa morallagar kvar i vårt land. Portugal tog ett stort 2001 och antalet narkotikarelaterade dödsfall har sedan dess minskat drastiskt.

I ett inlägg på bloggen Här står jag svarar hen på en artikel med svar på tal. Det svåra är att ”svar på tal” sällan få chansen att synas i samma media som förbudsivrare får. Debatten måste väckas, debatten måste få höras, alla röster måste få komma fram.

Tips
Kolla in Cannalisörerna‘s projekt 420röster som snart lanseras där brukare får chansen att göra sina röster hörda.

Jens Waldmann kämpar för sin hälsa

I torsdags åkte jag till Jönköping för att gå på rättegång. Jag var där för att stötta Jens Waldmann i hans kamp om att få leva sitt liv. Vi var ett gäng, närmare 30 medmänniskor, som var där för att stötta honom och göra omvärlden uppmärksam på vilken orättvisa som dagligen bedrivs i vårt avlånga land.

Det var min första rättegång, det var en upplevelse bara det, så jag har ingenting att jämföra med. Den hölls i Hovrätten och var en överklagan på domen som föll i Tingsrätten i augusti 2014 där Jens blev dömd till villkorligt och 75 timmars sammhällstjänst.

Brottet han anses begått var att han medicinerat med en naturlig blomma som han själv odlat fram i sin garderob. Det handlar självklart om cannabis. Cannabis är olagligt i Sverige på alla sätt med det är en växt med otroligt många användningsområde och det har odlats mängder av det i Sverige under lång tid, men inte längre.

Jens lider av depressioner vilket gör att han har svårt att leva ett fullt fungerande liv, han kontaktade sjukvården och blev hänvisad till den ena tabletten efter den andra för att försöka få sitt liv tillbaka. Biverkningarna av alla dessa piller gjorde att hans livskvalitet minskade drastiskt även om han lyckades hålla sig vid liv. Han gjorde efterforskningar och bestämde sig för att prova cannabis.

Under fem år självmedicinerade Jens med cannabis. Under tiden hade han fru, barn, hus och ett eget framgångsrikt företag. Ett fungerande och bra liv. Tills polisen knackade på dörren efter att ha hittat några frön på väg till hans adress. Sedan dess har han inte kunnat få sin medicin utan istället blivit hänvisad till vården där han än en gång inte fått den hjälp han behövt.

Han odlade för sitt eget bruk, i sitt eget hem. Han sålde inte ett gram till någon, ingen visste om det och hans liv blomstrade. Ingen skadades över att han mådde bra och hade en blomma i garderoben. Ingen. Det var först efter han bliv gripen som han har blivit en belastning för samhället med häktning, rättegångar och allt administrativt runt det.

En blomma i garderoben och ett gott liv – Finnas i straffregistret och svårt att hålla livet flytande. Det är de två alternativen som finns för Jens.

Nu är det upp till Göta Hovrätt att döma rättvist, domen kommer 29 januari i år.

Varför ska vi skjutsa in sjuka människor i rättssystemet när de klarar av ett liv med hjälp av en växt? Ofattbart.

Fosterland – En resa mot förståelse

För lite drygt en vecka sändes första avsnittet av Fosterland på SVT. I programmet åker Fredrik Önnevall runt i Europa och träffar nationalister för att försöka förstå hur de tänker och igår söndag sändes andra avsnittet utav fyra.

Han har besökt Gyllene gryning i Grekland vars ledare sitter häktat för bland annat misstänkt inblandning i ett mord. Han har också besökt Frankrike och pratat med Nationell front och självklart har han pratat med Sverigedemokraterna i Sverige. Det är en intressant resa och jag ser fram emot kommande avsnitt.

En sak medlemmarna från dessa främlingsfientliga (rasistiska) partier har gemensamt är synen på invandrare och hur de på olika sätt vill minska invandringen. Det märks direkt när de blir kritiserade, de går in i försvarsställning utan fördröjning och deras argument blir svaga.

Önnevall gör denna resan för att försöka förstå hur de tänker och i gårdagens avsnitt undrar han om de hade försökt göra detsamma. Om de skulle få för sig att ta reda på hur han tänker och resonerar. Jag tvekar på det. Människor med sådana åsikter är duktiga på att vara blinda, inte vilja ta till sig varken fakta eller förståelse för människor på flykt.

Fredrik Önnevall träffar också några flyktingar från Syrien som för tillfället befinner sig i Grekland i väntan på att komma vidare i Europa och kunna få trygghet. En av flyktingarna är bara 15 år gammal och berättar själv att han har behövt bli vuxen för snabbt, han måste själv ta beslut som bestämmer ödet av hans liv. Allt är mycket rörande.

Jag rekommenderar alla att se Fosterland för att försöka få en förståelse för flyktingar men också nationalister. För att kunna utvecklas och komma framåt och gå mot en bättre värld måste vi börja förstå varandra, lyssna och försöka byta perspektiv. Kan säga att slutet på gårdagens avsnitt rörande och starkt.

Se programmet!

Hoppkudden borta från Folkets park

Under tisdagen plockades en populär attraktion bort från Folkets park i Malmö, en hoppkudde. Anledningen var ett antal klagande grannar som tyckte att barnen skrattade för mycket.

Efter klagomålen – nu tystnar barnskratten | Sydsvenskan

Jag förstår inte.

Folkets park bör vara just det, Folkets park, det vill säga en park för alla som bor i och besöker staden. Hoppkudden var tillgänglig så länge parken var öppen och den användes utav såväl små barn som äldre barn, till och med en och annan vuxen tog sig några studs på den. Av personliga erfarenheter kan jag berätta att sådana hoppkuddar är riktigt roliga.

Nåväl. Barn som skrattar, borde inte det betyda något gott och glädjande? Jag har länge sagt att om man bosätter sig nära Folkets park borde man förstå att där ibland är livat och räkna med det när man flyttar dit. För mycket oväsen kan jag förstå att man kan störa sig på ibland. Jag hade mitt fönster mot en förskola ett tag och det var inte alltid roligt när jag jobbat natt, men jag visste det när jag flyttade dit så kunde knappast klaga.

Ibland känns det som att barn växer upp för snabbt idag (men det har vi väl sagt i alla tider) så jag tycker inte vi ska klaga på när de är just barn, leker, skrattar och har roligt. Låt barn vara barn och släpp inte tag om ditt eget inre barn.

Lek livet!

Låt er inte tystas

Låt inte någon skrämma er ifrån yttrandefriheten!

Vi kommer tillbaka ännu starkare!

Vi kommer tillbaka ännu starkare!

Vem säger att vi inte har klasskillnader i Sverige?

Blir fattiga orättvist behandlade? Har alla samma möjligheter?

Såg en intressant lista på Twitter om hur det är att ha dålig ekonomi som fick mig att tänka. Listan kommer från en artikel i Social Politik som jag inte har läst då den endast finns i papperstidningen. Men listan är intressant även utan kontext.

Fattigdom kan te sig olika för olika personer. Vissa föds in i en lägre ekonomisk status som är svår att ta sig ur och andra hamnar i den av olika anledningar. Oavsett är det inte lätt att ha dåligt med pengar.

Tänk dig själv att du inte har råd att ta körkort eller ha en bil. Om du bor i ett litet samhälle med endast en eller två affärer har de affärerna ofta ganska höga priser. Utan bil kan det vara svårt att storhandla och ta sig till ställen där det är billigare. Den senaste tiden har det blivit allt vanligare med stormarknader och de byggs på lite större orter och är anpassade för att åka till med bil. Orättvist.

Tänk dig att du inte kan köpa saker med kvalitet eftersom de ofta är dyrare och är istället tvungen att köpa billigare saker som inte håller lika länge så du blir tvungen att köpa nytt efter ett tag igen. Det finns ibland avbetalningar som alternativ men de alternativen blir också dyrare i längden men har man inget val så. Orättvist.

Kanske har du en knaper månad och blir försenad med en betalning, då blir det förseningsavgift. Är du sjuk, kanske sjukskriven, tillkommer kostnader för mediciner och läkarbesök. Orättvist.

Vem säger att vi inte har klasskillnader i Sverige?

dyrt att vara fattig

Små tankar om gårdagen – Je Suis Charlie

Igår hände något fruktansvärt i Paris. 12 personer blev dödade. Det grundar sig tydligen i IS vilka säger sig ha Islam i ryggen men de är bara idioter med vapen. Religionen har ingenting med attacken att göra! De själva tror säkert på det och med deras utrop med mera verkar många andra också tro på det. Så därför kommer nu fler attacker mot muslimer och moskéer.

Men att attackera en moské efter attacken i Paris är inte bättre. Attacken i Paris är emot yttrandefriheten, en attack mot en moské är emot religionsfriheten. Inget av det är något att hylla eller se som något bra, det är allt förkastligt.

Jag vill att människor ser det för vad det egentligen är. Galningar som skjuter och bombar. Anledningen är för mig oklar och jag kan inte se vad de kan vinna på det men på något sätt vill de skrämma omvärlden. Att de sedan använder religion som svepskäl skadar så många människor.

Har bekanta på Twitter, muslimer, som dagligen får utstå hot, blir förnedrade och jag förstår inte hur de orkar med det. All heder åt er som orkar, all heder åt er som fortfarande tror på kärleken.

Till er andra: Tänk till, öppna ditt hjärta, öppna ditt sinne. Var inte blind!