Archive for Michael Lind

Tro inte att någon inte ser vad du gör

Efter dåden i Paris, precis som efter 11 september, så kommer myndigheter vilja öka övervakning och spaning både i verkligheten och på nätet. Och tro inte att du inte kommer att drabbas. Hela tiden accepterar vi att vi övervakas och kartläggs digitalt och när du minst anar det fastnar du på någon övervakningskamera. Men bryr du dig?

Många har åsikten ”har man bara rent mjöl i påsen”, men vad spelar det för roll. Ska du övervakas ändå? Nej, det är inte någon som sitter och tittar på allting du gör men allt du gör på din dator, speciellt det du gör på nätet lagras någonstans och det kan användas emot dig nu, eller senare.

Jag säger inte till dig att sluta använda internet, internet kan vara bra, internet har startat revolutioner, men tänk på vad du gör och vad du publicerar.

Tro inte att du är osynlig.

13 November 2015 – Paris

Jag har sagt det tidigare men jag säger det igen, det är krig på gång. Och av händelserna i Paris igår att döma så är kriget redan här. Flera händelser de senaste åren har gjort att jag gått i de tankarna, men vad har jag gjort åt det?

Attacken i Paris igår tar IS skulden för, i deras ögon tar de äran för den. IS har länge nog nu förstört människors liv, försatt miljoner på flykt från bland annat Syrien och hela Europa har märkt av deras framsteg. Jag är emot våld och militär i grunden och tänker att våld föder våld, men jag vet faktiskt inte hur man ska stoppa IS. Det enda jag vet är att kärlek är den enda rätta vägen att gå, och det är vi dåliga på.

I Sverige eldhärjas asylboenden, det ena efter det andra, skolbarn huggs ihjäl, allt har med rädsla att göra. Rädsla för sådant som hände i Paris den 13 november 2015. Men vad IS gör har ingenting med religion att göra även om de vill få det att framstå så, det har med kontroll att göra. Genom rädsla kan man kontrollera människor och manipulera dem i den riktning man vill.

Tänk bara på vad som hände efter 11 september 2001, hur vi alla ställde upp på att bli totalt kontrollerade vid flygplatserna och mer övervakade än vi någonsin varit. De flesta säger, ”har man bara rent mjöl i påsen”, men om vi hela tiden ska bli övervakade, var finns då vår frihet att leva som människor? Vi blir robotar.

I Sverige finns det en rörelse som växer sig allt starkare, rasisterna. Och de tar skydd av partier som Sverigedemokraterna för att rättfärdiga sina handlingar och åsikter. Sverigedemokraterna har lyckats bra med sitt mål, och jag tror inte de är färdiga ännu. De skapar motsättningar, de skapar vi och dom, de skapar rädsla som i sin tur leder till hat.

Vi måste se förbi allt annat och se att människor är människor, vi måste visa förtroende, välvilja, värme och kärlek till alla runt om oss. Om vi börjar misstänkliggöra vissa människor kommer dessa att hamna utanför, de kommer bli behandlade som mindre värda människor.

Jag säger inte att Sverigedemokraterna har något med händelserna i Paris att göra men de har med situationen i Sverige att göra. Att trycket från invandringen just nu är stort är det ingen fråga om men i första hand måste det handla om att hjälpa människor i nöd, därefter tar vi hand om varandra och hjälper varandra till ett bra och drägligt liv.

Åter till Paris. Jag hörde Frankrikes president tala och han talade om att Frankrike nu måste stå enat som fransmän. Det som slog mig är att det inte handlar om alla dessa gränser som några gamla gubbar för många år sedan ritade upp, det ska handla om medmänsklighet. Gränser kan vara praktiskt av vissa skäl men vi lever alla på samma planet och den är allas att leva på, oavsett inom vilka gränser du är född.

Nu vet jag inte riktigt mer vad jag ska skriva, var bara tvungen att skriva av mig lite. Kommer säkert fler funderingar i dagarna.

Nu får det vara nog!

För ett par dagar sedan kom det en lapp i brevlådan, avsändaren var Sverigedemokraterna och de uppmanade att nu ”måste det bli en folkomröstning om invandringen”. Sedan 2010, då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, har jag varit rädd för hur det skulle bil i framtiden och nu börjar vi se vad som redan 2010 började gro.

Det är idag helt okej att vara smygrasist, ingen reagerar längre på när människor dömer människor efter hudfärg och etnicitet. Tolerans mot intolerans är vardag.

Den senaste tiden har vi märkt av ännu grövre handlingar än att kalla någon för ”blatte” på ett nedlåtande sätt. Jag tänker på bränderna mot asylboenden och blivande asylboenden och så klart händelsen på skolan i Trollhättan. Vad är det för fel på människor? Hur kan man gå in på en skola med stora knivar och börja hugga ner människor i tron om att världen ska bli bättre?

Sverigedemokraterna menar att Sverige är fullt och att vi inte kan ta hand om fler människor, de kan väl åka till andra länder säger de. Eller stanna kvar. De flyr för sina liv, offrar sina liv och allt de äger, gömmer sig i lastbilsflak och tar sig med osäkra båtar över Medelhavet. Jag har en känsla av att de inte har ett liv kvar där de kommer ifrån, annars offrar man inte allt.

Och när det kommer till att ta hand om våra medmänniskor handlar det om det som vi alla är födda med, medmänsklighet. Att säga till någon som flyr för sitt liv, ”här kommer du inte in”, kan inte kännas bra för någon. Men ibland känns det som att det är så människor tänker, ”jag är mer värd än dig och mitt land är mitt och ingen annans”.

Planeten är allas, sen att några bestämde sig för att sätta upp gränser och passkontroller är ju synd men så är det för tillfället. Det betyder inte att alla egentligen har lika mycket rätt till den svenska marken som den franska, sydamerikanska eller asiatiska. Bort med gränserna!

”Ja men vi måste ta hand om de äldre och ge pengar till skolan”. Ja, det är klart vi måste men varför måste det förstöra livet för andra? Det finns massor man kan plocka pengar ifrån istället för att ta det från äldre-/sjukvård och skolan. Vårt försvar kanske? Det är i stort sett ändå obefintligt så därför helt onödigt. Där kan vi spara några miljarder som vi kan ge till våra äldre. ”Nej, vapen måste vi ha!”. Måste vi? Våld föder våld!

Jag kommer göra en förändring

Hej alla!

Nu var det längesen jag bloggade här och det kan dröja ett tag till men jag har startat en annan blogg som kommer handla om ett mer specifikt ämne än vad denna bloggen har gjort, den finner ni på www.gronaplaneten.com.

Den kommer handla om ett stor miljöproblem och vad jag vill göra åt saken. Jag ska bli vegan.

Alltid nubbe till sillen

I fredags var det midsommarafton vilket jag har längtat efter då jag inte firade förra året, då var jag i Australien och jobbade på en fram långt ut i bushen. Jag skulle fira tillsammans med en vän och hennes släkt.

Det vankades matjessill och nypotatis med gräddfil och gräslök, mums. Självklart var den obligatoriska ölen och snapsen redan påbörjad när vi anlände runt halv tolv på förmiddagen. Det är så det ser ut i Sverige, dricka hela dagen när något ska firas. Själv skulle jag köra så jag kunde ju inte bli berusad, jag drack alkoholfritt.

Att jag skulle köra var inte enda anledningen till att jag inte ville dricka, den andra var att det var barn på plats, unga barn. Att vi tidigt visar att man måste ha alkohol när man ska fira något ger fel bild till våra barn och ungdomar. Jag drack öl och vin under kvällen, men endast alkoholfritt.

Ingen på festen blev odrägligt full eller förstörde kvällen utan vi hade trevligt från början till slut, men barn är fantastiska, de märker av när folk förändras vilket man gör när man druckit alkohol.

Jag ska inte säga att jag inte börjat dricka tidigt på dagen tidigare eller att jag inte kommer göra det igen. Jag menar bara att vi måste välja våra tillfällen och tänka på vilka signaler vi egentligen sänder till våra barn när vi inte kan träffas hela släkten för att fira någonting, utan att dricka oss berusade.

Läste också denna artikel om en man som blev stum på skolavslutningen när niorna sjöng visor och låtar som hyllade alkohol, fylla och kvinnoförnedring. På skolavslutningen!?

Vår syn på alkohol och droger i Sverige är väldigt snedvriden, alkoholkulturen börjar hos varje individ och det är dags att vi tänker till.

Gillar du att dricka alkohol och klarar av det ska du givetvis fortsätta med det, men tänk på hur och var du gör det!

Livet är en ständig jakt på ved

Eftersom att huset mestadels värms upp genom att elda är jakten på ved ett faktum, självklart jagar jag gratis ved. Än så länge har jag tömt ett förråd som inte hade blivit använt men hoppas på att finna mer någonstans.

Har i alla fall börjat få ihop en liten stapel nu, har lite till utanför bild som jag ska hugga upp innan jag staplar det. Ska nog klara mig till värmen kommer.

vedstapel

Nu kommer våren, värmen och allt det gröna. Har i stort sett ingen gräsmatta att klippa då den består av mossa men snart är skogen runt om mig ljusgrön av alla knoppar som börjar slå ut. Men än så länge är det kala träd som sträcker sig upp mot skyn, också det är något vackert, strävan mot ljuset.

kala träd mot himlen

Nu bor jag i hus!

Nu har jag flyttat ut till en stuga i skogen och ska bo här tillsvidare. Känns fantastiskt.

Jag är uppvuxen i skogen och spenderade mina första 15 år där innan vi flyttade in till byn. Efter det har jag bott i småstäder som Växjö och storstäder som Malmö men det har alltid funnits i mig att det är på landet jag ska bo. Mina rötter finns bland trädens rötter och det är nära naturen jag ska leva mitt liv.

 

hokahuset_panorama

Har nu fått möjligheten att flytta in i stugan på bilden och jag kommer att finna ett lugn här. När jag vaknar på morgonen och går ut är det enda jag hör ett svagt forsande och porlande från ån intill blandat med fågelsång, ibland nästan öronbedövande sång. Annars är det tyst, helt tyst.

Jag har en trädgård jag behöver sköta om, jag har ett hus att hålla i ordning och jag kommer att ha grödor att ta hand om. Ja, jag ska odla lite grönsaker. Tomater, potatis, lök, sallad, bönor och annat som jag sedan kan leva av och ge bort till mina kära.

pallkragar

Här kommer mina grönsaker att växa, om inte rådjuren äter upp allt förstås, eller sniglarna.

Huset värms mestadels upp genom att elda i kaminen så jag får se till att ha ved hemma så jag inte behöver frysa. Så här års är det inga större problem, huset håller cirka 14 grader för tillfället, om man inte eldar, så det går att leva i. Men elden är även en hög mysfaktor så den kommer brinna ofta.

kamineldEftersom att elden kommer brinna och vill hållas levande så mottages gärna gratis ved från alla som läser detta 😉

 

 

Prova på en dröm

Jag har länge haft en dröm om att i framtiden bo ett litet hus ute på landet, i skogen någonstans. Närheten till naturen, lugnet. Ett ställe där man kan odla lite grönsaker och annat gott och i längden komma så nära självförsörjning som det går. Ett ställe där man kanske får tumma lite på komforten men där meningen med livet känns närmare och består av den ständiga jakten på det som förstör oss, pengar.

Nu har jag möjligheten att prova på det. Har fått erbjudande om att hyra ett litet fritidshus en bit norr om Asarum för en billig peng i månaden. Där finns plats att elda, där finns skog runtom, där finns en å och en massa sjöar. Ett par nära grannar som består av andra fritidshus och inga permanenta boende, lugnet kommer finnas där.

Har ännu inte bestämt mig men det lutar åt det, jag vill prova och se om det är något för mig för i huvudet verkar det så underbart. Visst kan det bli lite ensamt och kanske rent av kusligt att bo ensam i skogen men jag tror att det kommer gå bra. I så fall ska jag odla lite grönsaker, räfsa löv, ta hand om trädgården, ta hand om huset. Låter som en dröm i mina öron, det kommer gå vägen.

Byggde eget vindkraftverk

Som jag gör med jämna mellanrum så har jag sett lite videos på TED.com för inspiration om synen på livet. Där finns massor med videos och jag kan ägna timmar åt att titta på dem, tänka på vad de sagt och få en förståelse för människor och deras tankesätt.

Senast såg jag en video med William Kamkwamba som är uppvuxen som en fattig bonde i Afrika. Ett år upplevde de ett svårt år och svälten var ett faktum. De torra åkrarna var svåra att odla i och eftersom de inte fick in några pengar kunde han inte gå i skolan. Han tog sig ändå till biblioteket och började läsa på om fysik och hittade en bok om vindkraftverk.

William var 15-16 år vid den här tiden men bestämde sig för att bygga ett och utav en gammal cykelram, lite plaströr och annat han fann på skroten byggde han ett vindkraftverk som gav dem fyra lampor och två radios. Från ingen el till detta med hjälp av en cykeldynamo är en fantastisk prestation och att lyssna på honom ger en inspiration till att man kan faktiskt få energi utan kärnkraft, vattenkraft eller kolkraft. Vinden finns runt om oss, den förser oss med ständig energi.

När det var färdigt och det fungerade bestämde han sig för att bygga ett till, ett lite större som han och grannarna kunde använda för att bevattna åkrarna och låta grödorna växa. Han gjorde det! Han berättade att människor hade börjat köa utanför deras bostad för att ladda sina mobiltelefoner.

Om man vill kan man åstadkomma mycket, det som behövs är motivation.

Tänker tillbaka

Sitter och tänker tillbaka på min resa som avslutades för sju månader sedan. Allt roligt jag hade, allt annorlunda jag såg, alla människor jag träffade. Tiden i Thailand var något speciellt, det var första gången jag reste på riktigt, ensam med en ryggsäck på en okänd plats långt, långt hemifrån. Det var speciellt från första stund och det var verkligen början på en bra resa.

Tänker mycket på tiden jag hade i Pai i norra Thailand. Det är en fantastisk liten by jag så gärna skulle vilja besöka igen. På dagen hängde jag i hängmattan eller åt frukost och lunch på något mysigt ställe, njöt av solen och värmen. På kvällen hängde jag på Irie bar som var en liten reggaebar på en bakgata, en avstickare från huvudgatan. En av killarna där gav sig fan på att han skulle lära mig spela biljard, och jag blev faktiskt riktigt duktig under de fem dagar han gav mig gratis lektioner. Hängde kvar i baren efter stängning och spelade spel eller lyssnade på när de jammade reggae på thailändska.

Tiden jag sedan hade på Koh Tao där jag upplevde vår planet från ett annat perspektiv, nämligen under ytan. Tog en dykarkurs och lärde mig att havet är fantastiskt och trots att vi människor inte är skapta för att vara under vatten en längre tid var jag nere på 30 meters djup. En upplevelse jag redan då kände var overklig och än mer idag.

När jag sedan kom ner till Australien och upplevde hur det var att pengarna börjar ta slut och inte ha någon inkomst. En tid av spännande oro över framtiden som sedan löste sig när jag fick jobb som flyttgubbe. Hur vi på flyttfirman efter varje arbetsdag samlades på baksidan, drack nån öl eller rökte, simmade i poolen eller såg på Walking Dead och Biggest Looser.

Tänker på tiden när jag arbetade på en farm, de stora maskinerna jag körde, fåren jag jagade och fångade som sedan slaktades framför mina ögon. Tiden nere på den lokala puben där alla samlades på kvällarna, alltid samma människor i stolarna och jag behövde inte säga vad jag ville ha när jag kom in.

Det var en fantastisk tid när jag tänker tillbaka. Speciellt alla människor jag träffat, intressanta möten som kommer finnas med mig. Erfarenheter är rikedom och jag aldrig känt mig mer rik.