Archive for Michael Lind

Du kan inte ändra på någon annan

Förr brukade jag säga ”jag förstår inte hur man kan köpa en ny bil och välja en som går på fossilt bränsle”, hade då miljön i tanken. Det kändes självklart att elbilar var det som var det absolut bästa ur miljösynpunkt. Även när mina nära och kära sa att tillverkningen av batterierna ofta är väldigt resurskrävande och ingen vidare för miljön försvarade jag elbilarna. Och det är ju klassiskt, man lyssnar inte alltid på dem som står en närmast.

Så var det en tid och jag funderade själv på att skaffa en elbil via privatleasing men det blev aldrig så, vilket nu känns bra. Har på senare tid insett att elbilarna inte är den perfekta lösningen även om de direkt inte har några utsläpp. Dels ur miljösynpunkt med tillverkning av batterier men även ur hälsosynpunkt. Elbilar använder en stor mängd el och alla elektriska apparater sänder ut strålning (EMF) åt alla håll och den strålningen påverkar oss mer än vad tillverkarna vill erkänna.

Att ändra uppfattning kan ibland vara svårt, och att bli tillsagd vad som är ”rätt” kan kännas jobbigt och göra att man inte vill ta det till sig. Det går lättare när man själv kommer till insikt på egen hand, antingen via erfarenhet eller själv har läst eller hört det från flera håll och källor.

Att få någon att ändra sig är omöjligt, det går inte att övertala någon att tycka eller inse som en själv. Däremot kan man så frön så att de får en tankeställare och kanske ändrar perspektivet bara lite grand. Det kan leda till att de senare kan komma till en insikt själva. Man kan bara ändra på sig själv.

Så kom ihåg det, den enda som kan ändra på dig är du, den enda som kan ändra på din situation är du, vare sig du gör det själv eller med andra börjar det med dig!

Jordbruk i framtiden

I mars påbörjade jag en kurs som heter Skogsträdgård introduktion och handlar om hur man kan odla i en så kallad skogsträdgård. Det fick mig att vilja skriva lite om hur jordbruket idag ser ut och hur det kan komma att se ut i framtiden.

Det jordbruk vi har idag och har haft ganska länge är väldigt energikrävande. Vi har stora öppna fält med en gröda i taget som vi varje år behöver så igen vilket betyder att varje år måste stora resurser läggas på sådd och skörd och en del arbete där emellan.

Sedan vi började använda olja har produktionen ökat och effektiviserats och det småskaliga jordbruket har försvunnit mer och mer. Monokulturen med samma gröda på stora ytor har växt mycket. Det resulterar i utarmade jordar och mindre näringsrika produkter, mindre biologisk mångfald bland växter vilket påverkar många djur och insekter negativt.

Eftersom att konsumtionen ser ut som den gör producerar vi också mycket mer mat än vi använder och en stor del slängs. Energikrävande framtställning och mycket mat slängs. Hmm, känns som något är galet här.

Vi borde återgå till det småskaliga jordbruket igen och det känns som att fler och fler börjar förstå det. Reko-ringar, initiativ till gemensamma odlingar och kolonilotter med mera. Det känns bra att folk börjar inse men jag är tveksam det kommer gå tillräckligt fort att ställa om. En annan sak vi borde göra är att sätta igång skogsträdgårdar runt om i samhällena, en plats dit folk kan gå och plocka sin mat utan kostnad.

En skogsträdgård, när den väl är anlagd, kräver väldigt lite arbete. Det som tar mest energi är skörden, men om folk själva plockar det de vill ha löser det sig. Tillgång till gratis mat och samtidigt en promenad i skogen, kan det bli bättre. Också ett sätt för barn och vuxna att lära sig vad maten kommer ifrån, en kunskap som glömts bort de senaste decennierna.

Ännu bättre hade det varit om vi i samhället arbetat efter Ubuntu-konceptet då alla invånare har möjlighet att hjälpa till i odlingarna, lära sig mer och få gratis mat tillbaka. Tänk dig att du 3 timmar varje vecka arbetar i en odling och som tack får du gratis mat till dig och din familj. Låter som en bra deal tycker jag. Inte nog med att du får mat från den odling du arbetar i, du får också från de andra projekten i kommunen, kanske är det gratis bröd från bageriet.

Revolution

Världen är upp och ner, det vet vi alla, och vi behöver någonting annat nu. Det är dags för Revolution!

Igår såg jag sista delen av Hungergames-serien och blev lite inspirerad. Inte av våldet, men av att vi behöver komma ifrån det vi har idag. Hungergames är, om du inte redan vet, från början 3 böcker som handlar om en futuristisk värld som har delats in i områden och styrs av ”huvudstaden”. Tjejen det handlar om gör att det blir en revolution i landet. Det kan jämföras med vår värld, där rika styr över de fattiga med järnhand, så kallade i- & u-länder. Och just nu känner jag en revolution på gång.

Men den revolutionen jag vill ha ska inte grunda sig i något våld mot nedtryckarna utan om byggandet av ett nytt system som helt enkelt är bättre. Det händer mycket runt om i världen med positiv inverkan på omvärlden och framtiden. Ideella krafter startar upp här och där, initiativ som grundar sig på gemenskap och samarbete, återvinning och återanvändning av saker. Människor börjar samlas för en bättre värld.

Det är detta jag lägger min lediga tid på, att samla oss och börja samarbeta med människor. Genom Ubuntu Movement, som jag tidigare nämnt, arbetar vi nu i Höör på att få kommunen med oss i planerna. Planerna om att vi tillsammans kan gå ihop och bygga någonting bättre, ett samhälle i överflöd och minimalt lidande.

Vi kan skapa det, tillsammans!

Sluta läs nyheterna

Nu är det ett tag sen jag slutade med att läsa nyheter men anledningen känns viktigare och viktigare så tänkte jag skulle berätta lite om det idag.

När du väljer att läsa tidningen eller se/lyssna på nyheterna är det någon som sitter och bestämmer vad som är viktigt att veta och bry sig om. Men vem är det egentligen som sitter och bestämmer och vem styr vad som visas på nyheterna. Har du en känsla av att våldet i världen växer och fler och fler hemskheter sker dagligen? På vissa plan kan det stämma men enligt statistiken är det idag tryggare att leva än det någonsin varit.

En av anledningarna till att bilden som visas i media är så negativ är pengar. Du förstår, hjärnan har en tendens att fokusera på det negativa. Det är helt enkelt för att överleva, kunna fly eller på något sätt agera. När vi matas med det skapas ett slags beroende och vi vill se mer, alltså ökar tittarsiffrorna. Vad kan vi säga om tittarsiffror? Jo att det ökar värdet på reklamen. Alltså pengar.

En grej som jag förstår fortfarande är på tapeten är invandringen. Men invandring är inte invandrarnas fel. Bilden som massmedia visar vill att det ska kännas som ett vi och dom för som världen ser ut just nu vinner den mycket på att skapa konflikter och oenighet. En enad värld hade krossat systemet direkt. Krig är kanon för business, ja inte i de länder som invaderas så klart men i andra länder finns det verkligen pengar att tjäna. Sverige tjänar också en del på krig och det är ju knappast en hemlighet, även om vi ogärna pratar om det.

Den senaste tiden har jag märkt att det pratats en del om censur på olika håll, av olika grader. Fake news är också något som växt. Fake news har två sidor, en sida är att nyheter kommer ut med uppgiften att vilseleda, en annan är nyheter med jobbig fakta klassas som fake news av de ledande. Det ändras, fifflas och grejas runt om med lagar för att kunna hantera situationen.

Det jobbas hårt för att hålla det som det har varit länge nu, men det finns ett annat sätt att tackla problemen. Undvik nyheterna, sprid kärlek.

john lennon citat om våld och icke-våld.

Prenumerera på inlägg

Hej kära läsare 😉

Eftersom bloggen inte uppdateras var och varannan dag förstår jag att du inte kollar in här så ofta. Därför har jag nu gjort det lätt för dig att hänga med på vad som händer, du kan helt enkelt prenumerera på inläggen via email. Eftersom det inte kommer så ofta så kan du nog handskas med det. Och om du mot förmodan tycker det blir för ofta så går det alltid att säga STOPP, genom att klicka på en länk i mailet. Eller säga till mig.

Bara fyll här:

Ha en fin kväll min vän!

Alla Höör Ihop

Nu går startskottet för Alla Höör Ihop!

Under de senaste månaderna har vi arbetat för att starta upp en lokal förening i Höör som ska arbeta i Ubuntu Movements anda. Vi har skapat träffar för allmänheten på biblioteket med få gäster men det har varit bra kvalité på pratet. Nu kör vi på igen med friska tag då vi nyligen officiellt startat föreningen som vi valt att kalla för Alla Höör Ihop.

Efter att ha arbetat fram stadgar och letat efter folk som kan ställa upp och vara med i styrelsen har vi nu funnit det vi behöver och i nästa vecka kommer vi ha vårt första styrelsemöte.

Igår var vi också och träffade kommunen i Höör för att prata om vår idé och plan och jag måste säga att vi gick därifrån med mycket god energi. De tre som lyssnade på oss hörde oss verkligen och upplevdes positiva till vad vi ville göra. Så nu kör vi igång och förändrar!

Jag kommer så klart med jämna mellanrum uppdatera om hur det går med föreningen och vårt arbete och är du intresserad av att veta mer eller engagera dig så hör av dig, alla är välkomna.

 

Vår tillfälliga logga 😛

Del 5, Flytten

Inom Ubuntu finns många härliga människor och jag kom i kontakt med en person som bor i Höör och var väldigt aktiv inom rörelsen. Eftersom jag hade en känsla av att faktiskt vilja göra någonting som gör skillnad i världen bestämde jag mig för att Höör inte är så långt borta och började planera min flytt dit.

Det var några saker jag ville ha klart innan jag flyttade. Det viktigaste var hur min relation med tjejen jag tagit mig an skulle påverkas och att vi kunde behålla en så bra relation som möjligt. Det andra var mer praktiskt, boende och jobb. Det slutade med att jag fick möjlighet att flytta in i ett rum hos den person jag fått kontakt med och jobb tänkte jag att det löser sig alltid.

Jag började göra mig av med saker, sälja, slänga (väldigt lite faktiskt) och skänka. Och började så klart söka jobb i Höör, vilket alltid är svårare när en ska göra det på distans. Efter jul och nyår var det dags att packa in allt i ett släp och åka ner, min käre far hjälpte mig. Och vet ni vad, jobbet löste sig samma vecka som jag flyttat ner. Jag fick jobb på en skola där jag arbetar som elevresurs, mitt arbete med människor fick fortsätta.

Vardagen här nere flyter på fint fast att tiden ibland känns knapp, jobba, umgås och lära känna nya människor varje vecka. Varje kväll ägnas för tillfället åt arbetet med Ubuntu Movement så kvällarna blir ibland sena.

Höör är en trevlig liten håla med mycket potential och härliga invånare, också många inflyttade vilket verkar lovande.

Nu när det riktiga arbetet med att förändra världen börjat ska det bli spännande att se hur det kommer att bli och utvecklas. Det och mycket annat kommer jag att skriva om här.

Vi ses i framtiden!

Del 4, Lösningen

Åter i Sverige och många återträffar, mycket kramar och mycket att prata om. Arbetslös och bostadslös bodde jag hemma hos min bror i Karlshamn till en början och fick lite ströjobb ett tag. Men jag hade mycket tid eftersom jag inte arbetade och kom i kontakt med en gammal vän som också gick hemma, hon var mammaledig med en liten. Den lilla var tre månader när vi började umgås. Relationen vi byggde upp under den tiden gjorde att jag inte åkte tillbaka till Australien utan stannade kvar.

Jag flyttade runt lite här och där, mest hemma hos andra men hyrde också en stuga i skogen några månader men flyttade därifrån när jag märkte att jag knappt var hemma. Sån är jag, trivs inte riktigt med att bo själv, ensamhet är inte min grej. Jag arbetade ett tag på ett lager, vilket var bland det tråkigaste jobb jag haft, och sedan inom stensättning.

Och hoppsan så impulsköpte jag ett hus utanför Svängsta med planen att bo där tillsammans med min vän och hennes två barn, men så blev det inte och jag bodde där ensam. När jag satt där i skogen på kvällarna var det inte ovanligt att jag tog sällskap av internet, ägnade bland annat mycket tid på Youtube och såg dokumentärer, diverse klipp, föreläsningar med mera och ansåg mig också ha råd med Netflix. Sprang där över en dokumentär som heter Zeitgeist vilken presenterade för mig en tydligare förklaring än jag tidigare fått till varför världen ser ut som den gör.

Eftersom jag förstått att något i världen var fel och sett olika orsaker passade det bra för mig att se något som gav en helhetsbild av varför många av världens stora problem över huvud taget finns till. När jag upptäckte att dokumentären hade en uppföljare blev jag givetvis nyfiken. Där presenterades inte bara problemen utan även en möjlig och trovärdig lösning kallad The Venus Project och jag såg ett ljus i tunneln. Äntligen kände jag ett större hopp för världen i stort!

Som vanligt tröttnade jag på att bo själv och sålde huset och hittade en lägenhet i Asarum där jag tänkte hålla mig tills jag visste mer om var jag skulle ta vägen.

Under tiden i huset bytte jag även arbete från stensättning till att arbeta med ensamkommande flyktingar på ett HVB-hem i Sölvesborg, och sedan på ett annat boende i Ronneby. Det var första gången jag på riktigt arbetade med människor och det gav mig mycket positiva känslor. Att arbeta med människor är givande på många sätt, dels relationerna man bygger men också hur man i ett längre perspektiv kan se en för personen positiv utveckling. Tyvärr är det en del negativa utvecklingar också inom den målgruppen, avslag, mental ohälsa med mera, så det kunde även vara ett tärande arbete.

Innan jag sålde mitt hus kom jag i kontakt med Ubuntu Movement som presenterade en annan lösning än den The Venus Project gjort. The Venus Project pratade mycket om att använda sig av tekniska lösningar för att lösa världens problem, släppa människor fria, och ge vetenskapen mer inflytande. Ubuntu handlar mer lokalt, att folket i varje by eller stad är med och formar sitt samhälle utifrån ett bidragande system där alla hjälper till för att alla ska ha det bra och vara inkluderade. Ubuntu pratar också om hur vi faktiskt skulle kunna nå dit och inte behöva vänta på att världen kraschade. Perfekt!

Del 3, Resan

Jag glömmer inte känslan när jag vinkat av mamma, pappa, min bror och Linus med tårar i ögonen, hur jag gick igenom säkerhetskontrollen och inte ville titta bakåt och möta mammas tårar och själv börja gråta. Men genom kontrollen gick jag och med tiden satt jag på planet och vi rullade ut på startbanan. Då tanken ”va fan håller jag på med” dök upp i huvudet. Men sen såg jag möjligheterna som låg framför mig. Jag, ensam på andra sidan jorden, utan hembiljett.

Att resan började med sex veckor i Thailand gjorde inte ont, älskade klimatet där och jag åkte i slutet på sommaren 2013 så min sommar blev förlängd. Jag hade suttit hemma och planerat hur jag skulle röra mig men jag hade också bestämt mig för att kunna ändra rutten, särskilt eftersom jag åkte själv och garanterat skulle möta folk. Jag åkte norrut enligt planen men sen stannade jag längre än planerat på de platser jag var så missade att åka till Laos som planerat. Efter lugn, upplevelser, festande och dykande var de sex veckorna slut och landet down under väntade mig.

Jag landade med ett plan i Sydney i oktober månad och det regnade, klimatet var kallare än Thailand men det var vår på väg så jag klagade inte. Efter lite vilsenhet på flygplatsen hittade jag till boendet där jag skulle stanna i några dagar för att fixa bankkonto och annat praktiskt. Träffade en tjej på nätet som skulle göra en liten tripp till Blue Mountains med en kompis och jag hängde på dem. Väl tillbaka i Sydney hyrde vi en camper van och åkte norrut med slutmål Brisbane.

I Brisbane skildes vi åt och träffades knappt igen, hon skulle plugga på en skola och hade hyrt in sig i ett hus där. Jag hittade någonstans att spendera min tid men märkte att oj, pengarna började ta slut. Där satt jag med cirka $300 och det täckte precis hyran för rummet i en vecka till och inget jobb på gång hade jag.

Efter att ha provat på att vara diskare på deltid och säljare genom dörrknackning utan bra resultat hittade jag jobb som flyttgubbe vilket sysselsatte mig i några månader. Det var en härlig tid, mest jobb och häng vid polen bakom huset där jag bodde med arbetskamraterna och chefen. Jobbet var tungt vilket gjorde kvällarna lugna. Bara chill. När jag tyckte jag samlat på mig tillräckligt med pengar att klara mig ett tag köpte jag en flygbiljett och tog mig över till andra sidan landet och landade i Perth.

Där bodde jag någon vecka hos en släkting till min systers man som jag aldrig tidigare träffat men som öppnade sitt hem åt mig. Jag såg mig omkring ett tag och fick sen jobb på en farm cirka 30 mil inåt landet. Där skulle jag köra traktor under såsäsongen men började med att rensa och bygga lite på gården jag bodde, där hade dragit över en storm häromåret så där fanns att göra.

Att arbeta på en sån stor farm i Australien var verkligen en upplevelse jag aldrig kunnat få här hemma, det var en intressant tid. Jag gjorde allt möjligt från att valla får och laga staket till att köra traktor 12 timmar i sträck. Stora åkrar krävde också stora maskiner och det jag drog runt på bakom mig var 13 meter brett! Var också med att fångade in ett par lamm som vi sedan slaktade och åt upp, det är något jag tänker tillbaka på ibland.

Jag bodde ensam i ett hus där på farmen, hade klart kontakt med några familjer runt om och de jag jobbade med och fick till och med en vän lite mer på djupet vilket är ovanligt när man reser så. Men efter ett tag med ensamma kvällar började det komma lite hemlängtan och jag beslutade mig för att åka hemåt. Så jag köpte en biljett hem, berättade inte för någon och sen lämnade jag farmen, med planen att komma tillbaka till skörden.

Innan flyget gick tog jag ett par veckor att åka runt lite i sydvästra Australien, först ensam men sista tiden åkte jag med två fransmän jag träffade längs vägen. Friheten att bo i bilen som jag gjorde först var fantastisk. Jag kunde spendera natten ute i ingenstans helt ensam i min bil, ingen täckning, ingen som störde, ingen visste var jag befann mig. Spännande, skrämmande, härligt.

Sen en dag så stod jag utanför min gamla lägenhet och skrämde livet ur min mor som inte visste jag åkt tillbaka. Under de första dagarna tillbaka i Sverige såg jag många roliga och underhållande ansiktsuttryck när jag mötte folk som trodde jag befann mig på andra sidan jorden. Åh dessa minnesbilder! Tack för dem mina kära.

Del 2, Öppna ögonen

Det var i Malmö jag påbörjade förändringen av min syn på omvärlden och hur den fungerade, det berodde på många faktorer och jag missar säkerligen en hel del. Men i backspegeln är det några saker jag ändå kan tänka mig ledde mig mot där jag är idag även om jag inte kan säg att det var en sak eller händelse som förändrade mig.

När jag flyttade ner till Malmö flyttade jag ihop med henne jag åter igen funnit efter en tid isär. Vi hittade en lägenhet tillsammans och jag hittade arbete, först på flygplatsen som flygplatskontrollant och sen i en matvarubutik. Min sambo var intresserad av teater och höll på med det, och eftersom jag var ny i staden hängde jag på och fick därmed mina bekantskaper och vänner genom henne.

Att umgås med teaterfolk var väldigt bra för mig, där fanns gott om folk som bröt normer och jag fick på så vis se mer av vad världen kan erbjuda. Jag mötte helt enkelt oliktänkande och mångfald.

Min sambo och jag hade trevligt i några år men det fanns också stunder där vår relation innebar väldiga påfrestningar. Till slut bröt vi upp igen och denna gång höll det i sig och vi hade ingen kontakt med varandra på ett tag. I samma veva fick jag ett nytt jobb hos polisen där jag fick svara i telefon och ta emot anmälningar med mera. Fick nya vänner med det nya jobbet men hade även kvar en del vänner jag lärt känna genom min före detta. Livet gick vidare.

Efter ett tag när jag levt ensam i en lägenhet i Malmö kände jag att det inte var något för mig och jag beslöt mig för att göra något åt det. Jag hade lärt känna ett par personer via Twitter som jag sedan hittade en lägenhet tillsammans med och vi flyttade in i en fyra för tre. Det blev en rolig tid i mitt liv då jag och en av de andra som bodde där blev väldigt bra vänner och hittade på mycket skoj tillsammans, allt från att festa med en GB-glassgubbe till att skriva filmmanus.

Nu hade jag också kommit i kontakt med politiken och började intressera mig för den. Jag valde inget parti att stödja men jag tyckte och läste en hel del, framförallt tyckte jag väldigt mycket. Jag började blogga och allt det jag skrev om då finns fortfarande att läsa på en av länkarna i menyn ovan. Det var nu jag verkligen började få upp ögonen för problemen som fanns i världen och hur orättvisorna var både stora och många.

Jag hade också hittat en grupp med människor som arbetade för att sprida kunskap om att legalisera och avkriminalisera cannabis och jag anslöt mig till deras arbete. I början anonymt med tanke på var jag arbetade någonstans. Även här fick jag en bild av att världen inte är riktigt som den ska. När jag läste mer om ämnet och såg effekterna av användandet både som medicinskt och rekreationellt undrade jag ens varför det var olagligt. Jag förstod att det var andra krafter som styrde lagarna, inte vad som var bäst för individen eller mänskligheten utan det som var bäst för företagen och de som sitter i toppen och styr.

open-green-eyes

Efter cirka två år på polisen och efter uppbrottet med min sambo kände jag att det var dags att göra något som många gör, se mig omkring. Jag bokade en enkelbiljett till Australien med en mellanlandning i Thailand och började spara pengar.