Archive for 25 november, 2014

Är det dags för basinkomst?

Vad säger du om jag säger att vi ska ge alla medborgare 10 000 kronor i månaden, ovillkorligt? På flera håll under 200 år har det diskuterats och en idé har nu möjlighet att bli verklighet. Tänk bara på alla hemlösa som på grund av att de saknar boende inte kan få ett jobb som med en fast inkomst har möjlighet att få tak över huvudet och därmed kan göra det de vill och drömmer om.

Flera försök har gjorts på flera ställen runt om i världen och det har visat att om man ovillkorligt ger pengar till hemlösa och fattiga att de kommer någonstans i livet. Fattigdomen försvinner, kriminaliteten minskar och folkhälsan blir bättre. Fattigdomen kostar mer än basinkomst, i längden.

Om du tror att om folk får pengar utan att göra någonting tror att människor kommer sluta arbeta så ber jag dig tänka om. Om du skulle fått 10 000kr i månaden, skulle du ha slutat arbeta? Tror inte det. Istället skulle du få möjlighet att jaga dina drömmar, kanske utbilda dig, kanske utveckla din kreativa sida och därmed utöka vårt kulturliv, kanske våga starta ett företag. Vi har alla drömmar och de allra flesta vill göra någonting med sina liv och inte bara sitta på sofflocket med hämtmat.

Det är en intressant idé, eller hur? I USA, under Nixons tid, var det nära att bli verklighet då ett förslag var på väg att gå igenom. Men de avslog motionen eftersom de ville att basinkomsten skulle vara större, sedan kom det ingen ny motion. Politiker är inte omöjliga om än svåra att ibland få att förstå landets och folkets bästa. Det är ingen utopi, det är en möjlighet.

Som jag nämnt innan ska det vara ovillkorligt, inga frågor ska ställas om vad du gör med pengarna utan alla ska få det. Från miljonären till tiggaren. Rättvist, ingenting annat.

Fundera på det? Vad hade du gjort om du hade fått en basinkomst? Utbildat dig eller kanske startat ditt drömföretag? Ge alla samma möjligheter!

Se Rutger Bregman prata om basinkomst nedan, videon är på engelska men väldigt inspirerande.

”Jag hatar judar”

I lördags hamnade jag på puben i en halvtimme men bestämde mig sedan för att gå hem. Gick ut genom dörren, sa hej då till en bekant och plötsligt står det en man framför mig och spänner ögonen i mig. Jag lyssnade på min bekant så hörde först inte vad han sa men kunde urskilja att han pratade gott om nazismen. Han tittade sedan på mig och sa ”jag hatar judar”.

Jag vet inte om han menade allvar eller om han försökte göra ett opassande skämt. Anledningen till att han sa det till mig var för att jag tydligen såg ut som en jude, mörkt skägg, mörkt hår och stora glasögon. Han hade blivit livrädd i Malmö.

Oavsett om det var allvar eller inte är det fruktansvärt att människor fortfarande kan ha de tankarna, om judar och om nazismen. Själv är det omöjligt att förstå. Men orden och hans blick har funnits i tankarna sedan den kvällen. Jag tänker på dem som till vardags få utstå sådant, sådant hat och hur starka de måste vara för att klara av det. Jag är en vit man i Sverige så stöter sällan på sådana tillfällen, detta var första gången det verkligen kändes. Det sätter perspektiv på ens liv, hur bra man ändå blir behandlad.

Jag förstår inte hat, jag förstår kärlek.

Peace!