Archive for 29 juli, 2013

Sitt med Dawit

Vet att jag är lite sent på bollen och att Almedalsveckan sedan länge är över men kom idag att tänka på det när jag lyssnade på Alex & Sigges podcast.

Tanken med ”Sitt med Dawit” eller #sittmeddawit som hashtagen hette på Twitter var att en skulle få insikt hur det var att vara fängslad som Dawit Isaak gör i Eritrea. För er som inte vet är Dawit en journalist som suttit fängslad utan rättegång i Eritrea sedan 2001.

De hade byggt upp en cell på, jag tror det var 3×2 meter, som en skulle gå in och sitta i. Där fanns en sittplats och mörker, det var allt. Att få en insikt i hur det är att vara fängslad under de förutsättningarna tror jag ingenting kan uppnå men många gjorde ett försök under veckan när de satte sig i cellen i 15 minuter.

Ett flertal politiker och annat mediafolk satt i cellen och kom ut med en uppenbarelse och en tro på att de insett hur det var. Jag tror ingen kan förstå hur det är och jag ser inte att det var det som var meningen heller. Det bästa med cellen var att uppmärksamma att han fortfarande sitter där och att vi måste fortsätta kämpa för att få honom därifrån, de gäller även den svenska regeringen.

Sverige jobbade med det tidigare men det prioriterades ner när Shibbye och Persson fastnade i Etiopien för inte så längesedan, det kommer ni säkert ihåg. Under den tiden svalnade arbetet med Etiopien så Dawit kommer troligen att få sitta i den riktiga cellen ytterligare några år, om han överhuvudtaget lever.

Ville bara få ut funderingarna jag hade om detta idag och jag tycker cellen var en bra grej för att uppmärksamma Dawit Isaak men jag tror inte det har fått många till verklig insikt. Möjligtvis en tankeställare.

#Sittmeddawit hetast i Almedalen – Artikel i Dagens Media

Krig i västvärlden

Häromdagen så jag på en film om krig men med ett annat perspektiv. Filmer som handlar om och utspelar sig mitt i ett krig finns det gott om men de flesta handlar om krig som har skett eller som fortfarande pågår. Denna handlade om ett krig som inte har hänt och som inte känns kunna inträffa någon gång snart. Den handlade om hur Australien blir invaderat.

Den sätter verkligen perspektiv på hur vi ser på krig, att det sker inte i våra västerländska länder utan bara ”där borta”. Karaktärerna i filmen lever i en trygghet som helt plötsligt bara försvinner när massor av bombplan börjar komma in över landskapet. Ingen tror att något sådant skulle kunna ske, det finns inte ens i bakhuvudet.

Lika förvånade skulle vi bli om Sverige blev invaderat utan förvarning, tänk er det själva. Vad skulle ni ha gjort om det plötsligt kommer flygplan över platsen där ni bor och släpper bomber? Sverige hade inte kunnat stå emot speciellt länge med tanke på vårt försvar så det hade förmodligen varit bäst att bara vinka med den vita flaggan direkt, för att spara liv.

Alla karaktärerna i filmen har olika bakgrund och olika liv men de är alla i 17-18-årsåldern. En av dem har en väldigt religiös uppväxt och en stark tro på gud vilket sätts på prov i filmen när de behöver slå tillbaka för att överleva. Det är alltid svårt att veta hur en reagerar i såna situationer men det är verkligen då ens personlighet sätts på prov och sidor som man inte visste fanns kommer fram.

Vissa länder och regioner har levt i krig under en längre tid, i generationer har befolkningen lärt sig att leva med alla hemskheter som finns runt dem. Det är nog inte helt sant, att de lärt sig leva med det för jag tror inte det blir lättare med tiden. Men när ett land som Australien blir oväntat invaderat funderar vi alla på varför.

Se gärna filmen, den har även vackra vyer över Australien som får mig att längta dit. Filmen heter ”Tomorrow, when the war began” och finns förmodligen som torrent.

Att höja alkoholskatten

Vår folkhälsominister vill höja alkoholskatten.

Att höja alkoholskatten är inte rätt lösning för att minska alkoholrelaterade skador. Människor dricker alkohol, har gjort i tusentals år och kommer att fortsätta göra det. Vissa får problem, helt klart, och de är inte så få men majoriteten klarar av att bruka alkohol med sunt förnuft. De som har problem med alkohol och dricker för mycket kommer att fortsätta göra det, bara det att det kommer stå dem ännu dyrare om skatten höjs.

Eftersom de ändå kommer skaffa sig alkohol känns det fel att straffa dem för det utan vi borde istället erbjuda hjälp på ett bättre sätt. En skattehöjning kommer leda till mer införsel över gränserna (vilket redan nu sker märkligt mycket) och mer svartförsäljning. Utan tvekan. Svartförsäljning är dåligt på många sätt och vi bör inte uppmuntra det genom att minska på den legala tillgängligheten.

Själv har jag aldrig åkt till Tyskland eller Danmark för att köpa alkohol men jag känner väldigt många som har gjort och gör regelbundet. Bara det känns väldigt märkligt att vi åker många mil och passerar riksgränsen för att köpa svensk öl och sprit billigare. Men det kommer vi fortsätta göra. Att ha stora förråd med alkohol hemma är säkert något Maria Larsson (folkhälsoministern) förespråkar.

Vi har redan för stränga alkohollagar i det här landet. Systembolaget har monopol, eller ska ha monopol, och ingen annan får det ansvaret. Visst har de ett väldigt bra utbud, bra service med kunnig personal men de har ingen kall öl. Kan tyckas som ett litet problem men för de som gillar öl är det oförståeligt. Lika oförståeligt som varför de måste ha stängt på söndagar.

Någon berättade om en konversation hen överhört på Systembolaget mellan ett par och deras utländska gäster. Paret berättade att de inte kunde vänta till på söndag med att välja vin eftersom det inte går att köpa vin i Sverige på söndagar. Gästerna förstod ingenting, de hade inte bestämt vad de ville äta så hur skulle de då kunna välja vin? De fick köpa lite av varje.

Smart drag där med att minska alkoholanvändningen.

Vi behöver se över hur vi gör med den alkoholkultur vi har och hur samhället påverkar den. Alkohol är inte förbjudet men alla regler runt omkring gör det omständigt och vi har en lustig alkoholkultur i Sverige jämfört med andra länder. Vi använder inte alkohol under en tid och sen kör vi stenhårt någon helg vilket resulterar i överdosering och ökad mängd våldsbrott. Bättre att det är accepterat att dricka vin till söndagsmiddagen.

Men nu är det fredag så skål på er!

Sluta objektifiera kvinnor

Just sayin’

Vart tog kärleken vägen?

Jag börjar bli rädd för vad som händer i vårt land. Hur intoleransen växer och får mer utrymme trots allt motstånd. Förstår inte!

Varje dag är det någon som gör eller säger någonting helt ogenomtänkt och när de sedan konfronteras så står de på sig trots hur fel det än är. Är det den stolta svensken som inte backar trots hen har fel? Börjar likna Amerikas republikaner och det är verkligen helt fel väg att gå.

Sverige var ett land med solidaritet, ett land som värnade om varandra och sina invånare. Ett land med välfärd och tolerans. Var har det tagit vägen? Vi slår ihjäl varandra, vi önskar livet av varandra och vi hatar. Jag är en person som inte gillar hat det minsta, jag är en mycket positiv och glad människa men det som sker idag tär på mig. Jag mår dåligt av att läsa tidningen, Twitter och snart också bara av att prata med människor.

Vill inte bli en bitter människa som dras ner i ett fördärv bara för att mina medmänniskor inte klarar av att tolerera varandra som just medmänniskor. Istället ska de sätta varandra i fack. Sen ska facken antingen lyda, flyttas på eller utrotas. Vad fan är det för solidaritet, Sverige!? Kom igen. Låt hjärtat styra, inte idioti.

Här nedan har ni ett exempel på en som tappat sin medmänsklighet när han blir glad över att ett femårigt barn blivit mördat. Ett barn har blivit mördad, det ska inte hyllas, det ska sörjas.

Photo 2013-07-12 09 37 35

Kom igen Sverige! Kärlek till varandra, annars kommer jag kanske inte tillbaka!

 

Tack för allt!

Måndagen 11 juli 2011 började jag på mitt nuvarande arbete, torsdagen 11 juli 2013 sade jag upp mig. Det är alltid en speciell känsla att säga upp sig från ett arbete, oavsett hur länge en varit där men det känns mer eftersom jag fått så många goda vänner från detta jobbet. Ni har varit helt underbara och nu har vi bara en och en halv månad kvar tillsammans.

Med detta inlägget vill jag säga tack till er alla, tack för dessa två åren och alla skratt som tränat mina magmuskler. För de har blivit tränade, verkligen. Humorn är det inget fel på i det huset, älskar det.

Nu är det dags för mig att ta klivet framåt i livet, att gå vidare. Visst, alla säger att vi ses när jag kommer tillbaka, att jag kommer tillbaka. Det finns mycket som talar för det då jag har flera kollegor som sagt upp sig men jobbar där än idag, igen. Kanske det blir även så för mig, vem vet.

Men livet är meningen att föra mig framåt och ska jag vara ärlig tror jag inte att gå tillbaka till ett gammalt arbete är att komma framåt. Tyvärr. Jag har lärt mig massor, blivit utskälld och hotad, skrattat och fått många nya vänner. Det har varit ett utvecklande arbete, en härlig arbetsplats.

Tack och kram till er alla!

På äventyr i Blekinge

I fredags åkte jag upp till Blekinge för att hälsa på alla nära och kära och jag hade tänkt att stanna till tisdag. Har ni lust att träffa mig så kan ni ju höra av er så kanske vi kan få ihop någonting. För tillfället sitter jag på stationen i Karlshamn och väntar på tåget som ska ta mig österut.

Det har varit underbara dagar här uppe med tanke på alla underbara människor jag träffar, det fantastiska vädret och att jag denna gången hade en kompis med mig upp. Jag fick chansen att visa lite av min hemkommun, inte så mycket av platsen jag växte upp men ändå mycket vackert.

Vi har badat i Mörrumsån, vi har varit på Tärnö och vi har haft grillfest på en uteplats i Karlshamn.

På en sten i vattnet, Mörrumsån är vacker

På en sten i vattnet, Mörrumsån är vacker

Jag och Lufsen (Niclas hund) väntar på att åka ut till Tärnö.

Jag och Lufsen (Niclas hund) väntar på att åka ut till Tärnö.

Några dagar kvar innan jag ska tillbaka hem till Malmö så lite mer jäkelskap kan hittas på. Vem vet, vi kanske kör bil på vattnet.

Amfibiebil

Amfibiebil

Ut i världen – snart åker jag

Om 76 dagar åker jag iväg på mitt livs resa och denna bloggen kommer inte bli så frekvent som den varit mellan gångerna. Det eftersom jag kommer ha begränsat med tid. Men ni kommer inte missa mig, jag finns på andra ställen! Här (Mickes Resa) och här (Min tripp Down Under)!

Så in där, lägg till på bloglovin’ eller hur ni nu följer mig :) Självklart rekommenderar jag att ni gillar min sida på Facebook också, Mickes Resa på Facebook Facebook_Like_thumbs_up_small