Archive for 30 juni, 2013

Lördag – en dag för fest

Vaknade efter några timmars sömn på en soffa i Kristianstad. Huvudet vittnar om allt vin kvällen innan och jag grimaserar fram min olust över att vakna. Alldeles för trött för att leva tar jag mig till tåget och åker hem mot Malmö. Det var en lång resa.

Väl hemma lägger jag mig i sängen och sover några timmar. Vaknar och får ett sms från en kompis som vill att jag ska med ut och dansa på kvällen. Tröttheten säger NEJ men jag kunde inte låta bli att överväga det. Jag sa ja, sen sov jag en timme till.

Duschar, tar lådvinet i handen och går mot bussen. Tar mig hem till min vän och har en mycket trevlig tid på hennes balkong, snackar om allt och lite till. Tack, Sofia.

Sen hamnar vi på Paddys och där var mycket folk, väldigt mycket folk. Då slår det en att det är lönehelg. Jaha, efter en öl hamnar vi på Hipp som jag tror jag skrivit om innan. Jag är fortfarande inte övertygad om att det är ett bra ställe men jag brukar ställen minst två gånger innan jag bestämmer mig. Nu har jag det.

Tröttheten släppte under kvällen (har det med vinet eller vännerna att göra?) och klockan var väl runt fem när jag la mig i sängen. Allt som allt var det en mycket trevlig kväll i Malmö.

20130630-165755.jpg

Vad sysslar vi med Sverige?

Faktum juli 2013

Från Faktum juli 2013

Mer snack om tv-avgiften

Betalar du avgiften till Radiotjänst? Jag gör det inte. När jag inte längre hade någon tv i min bostad ringde jag till dem och så slapp jag betala mer. Det är mer än 2000 kronor om året vilket är en del pengar när en inte har så mycket.

Däremot måste jag erkänna att det är bra att betala, jag har pratat om det innan här: Public service. Jag kommer inte att betala till dem innan jag lämnar landet, tycker det verkar som en onödig utgift om jag ska befinna mig utanför landets gränser på obestämd tid.

Att fler blir tvungna att betala hoppas jag ger bra resultat. Det jag menar då är att de kan sänka avgiften så fler blir villiga att betala, för Public service behövs.

När jag återvänder till Sverige hade jag tänkt att betala tv-licensen, så fort jag skaffat mig ett arbete så klart.

 

Sätt knarkarna i bur som de djur de är?

Några politiker i Falköping föreslår att narkomaner och andra missbrukare ska få en frizon att bruka i, de ska få ett speciellt hus. Huset ska placeras på Köttorget och bestå av glas, eller i alla fall vara genomskinligt. Anledningen till att det ska vara genomskinligt är för att missbrukare gärna tar sig ut för att titta på folk, enligt Christina Jorméus (M).

Tydligen har det blivit ett problem bland invånarna att det finns missbrukare på stan, att de sitter över allt. De stackars invånarna blir ju rädda för dem.

Att sätta dem i en genomskinlig bur måste jag säga är en mycket konstig idé. Ska de sitta där som djur på ett zoo och droga sig själva samtidigt som människor går förbi utanför, tittar in och dömer dem direkt? Nä fy fan vilken människosyn.

Ja det ska alltså vara tillåtet att bruka narkotika inne i buren vilket är perfekt för polisen. De kan bara ställa sig utanför och vänta. De som är på väg in kan gripas för innehav och de som kommer ut för att de brukat. Nej, ett mycket dåligt förslag som det ser ut just nu.

Självklart tycker jag att missbrukarna ska få möjlighet slippa undan de rättsliga problem deras sjukdom medför men det tror jag inte buren kommer att göra. Det finns massor av bättre sätt att ta hand om missbrukare. Erbjuda bättre vård, sprutbyte som ger information om vård till de som vill ha och sist men inte minst, information till allmänheten.

Vi medborgare måste också ta vårt ansvar för att våra medmänniskor får ett drägligt liv. Om det sitter en missbrukare vid husväggen så gå inte en omväg, med största sannolikhet är hen helt ofarlig. Får du ögonkontakt så vänd inte bort blicken direkt, hälsa vänligt. Du behöver inte stanna och prata med personen men bara det att du ser personen som en människa kan göra stor skillnad.

 

Läs mer om förslaget i Aftonblaskan – Här vill politikerna ha en ’knarkarkur’ | Nyheter | Aftonbladet.

Jag är hemma själv

I höstas flyttade jag in med två vänner, mest för att slippa bo själv. Denna sommaren kommer jag att vara ensam hemma rätt mycket eftersom att den ena gått till sjöss och den andra är på något sommarkollo och arbetar. Så här sitter jag nu ensam i lägenheten, jag och datorn. En ensam sommar, trist.

Men sen kom jag på att så hemskt är det inte. Jag kan springa runt i lägenheten med minimalt med kläder om ens några, jag kan duscha och bajsa med öppen dörr, jag kan till och med bajsa på den stora toaletten (annars är regeln lilla) utan att någon bryr sig. Jag kan komma hem efter ett nattpass och direkt sätta igång musik och börja sjunga utan att någon bryr sig.

Att springa runt i lägenheten i bara kalsonger och sjunga falskt, det är frihet det. En annan bra sak är att jag kan lämna disken hur länge jag vill utan att någon gnäller, behöver inte plocka undan efter mig utan känna mig som förr. Jag kan lukta illa, precis som disken från veckan innan. Åh, friheten.

Tyvärr kommer det stunder då jag saknar mina vänner, gånger det känns tomt här hemma och jag bara vill prata med någon. Härmed bjuder jag in er alla att komma förbi och hälsa på mig, skicka ett sms eller ring och se om jag är hemma så bjuder jag på te. Ni kan så klart även ringa på porttelefonen om ni råkar gå förbi.

Nu ska jag gå och bajsa på stora toaletten, ha en fin dag!

Varför ökar arbetslösheten?

I över 20 år har vi haft en permanent hög arbetslöshet. Trots att det varit varje regerings högsta mål att få ner arbetslösheten har den fortsatt att stiga. Det är inte konstigt. Såväl privata företag som verksamheter i den offentliga sektorn strävar efter att effektivisera. Att få ut mer av varje nedlagd arbetstimme är ett mål på i stort sett varje arbetsplats. Och vi är duktiga på det; i dag kan vi producera dubbelt så mycket med samma arbetsinsats som på 1970-talet. Alternativt producera lika mycket med halva arbetsinsatsen. Trots det har vi under denna period inte sänkt normalarbetstiden, utan istället låtit arbetslösheten växa.

Medborgarlön istället för meningslösa jobb

Public service

Om en vecka kommer ett förslag om hur villkoren för Sveriges Radio, Utbildningsration och Sveriges Television ska se ut i framtiden. Det har varit en del turer om hur och vilka som ska betala tv-avgiften. Eftersom det handlar om Public Service bör politiker inte vara inblandade, varken det gäller ekonomi eller innehåll i tablåerna.

Jag anser att det är viktigt att vi har tillgång till public service via radio och tv. De ska ha möjligheten att granska samhället, hur det ser ut och hyr det styrs, vilket gör att de måste ha pengar och pengarna ska komma från folket och inte från politikerna. Får väl tillägga att grekerna mister sin public service nu i ett led att spara pengar, det är skrämmande.

Som det är idag kostar det lite mer än 2000 kronor om året att betala, vilket kan verka som en stor summa men vi måste tänka på vad de pengarna gör för oss och kommer att göra för oss. Tv och radio handlar inte enbart om underhållning även om majoriteten av tablåerna idag är sådana, det handlar även om att sprida samhällsinformation, granska makten och lära oss mer om omvärlden.

Det var någon som sa att alla bör betala licensen för att slippa diskussioner om vilka apparater som kräver licens. Det kan jag på ett sätt hålla med om för i stort sett alla har tillgång till public service och alla påverkas av den. Så jag skulle nog vilja påstå att alla bör betala.

Kanske ska ringa radiotjänst.

One day

Sometimes I lay
Under the moon
And thank God I’m breathing
Then I pray
Don’t take me soon

‘Cause I am here for a reason

Sometimes in my tears I drown
But I never let it get me down
So when negativity surrounds
I know some day it’ll all turn around because…

All my life I’ve been waiting for
I’ve been praying for
For the people to say
That we don’t wanna fight no more
There will be no more wars
And our children will play
One day

It’s not about
Win or lose
Because we all lose
When they feed on the souls of the innocent
Blood-drenched pavement
Keep on moving though the waters stay raging

In this maze you can lose your way
It might drive you crazy but don’t let it faze you no way

Sometimes in my tears I drown
But I never let it get me down
So when negativity surrounds
I know some day it’ll all turn around because…

All my life I’ve been waiting for
I’ve been praying for
For the people to say
That we don’t wanna fight no more
There will be no more wars
And our children will play
One day

One day this all will change
Treat people the same
Stop with the violence
Down with the hate

One day we’ll all be free
And proud to be
Under the same sun
Singing songs of freedom like
One day

All my life I’ve been waiting for
I’ve been praying for
For the people to say
That we don’t wanna fight no more
There will be no more wars
And our children will play
One day

Sluta säga ”va en man”

Det är inte helt ovanligt att vi får höra ”va en man” när någon gråter, är ledsen eller helt enkelt får ont någonstans. Vad menar vi med det egentligen? Alltså får inte man gråta? Får inte man vara ledsen och visa sina känslor?

Det som händer när man förtrycker sina känslor är att det kommer bubbla i en och man vet inte vad som kommer hända när det väl kokar över. Unga pojkar som förväntas ”vara män” drabbas av känslor men de vet inte hur de ska visa dem eller om ens får visa dem. De stänger känslorna inom sig istället för att visa eller prata om dem.

Det kan vara ilska, sorg, förvirring, frustration, kärlek eller något annat som rör sig i kroppen. Det är sådant som händer i ungdomen, tonåren är rörig när det handlar om känslor och vi måste alla bli bättre på att visa att det är okej. Det är okej att ha känslor och det är okej att visa dem.

Om vi börjar i tidiga år att få pojkar och unga män att öppna upp sig och prata om sina känslor så kan vi nog slippa en hel del konflikter. När man inte vet hur man ska uttrycka sig, hur ska man då kunna nå fram med vad man tycker och känner? Det har varit en del om hur det brinner i förorterna den senaste tiden och där ser vi en konsekvens av att människor inte vet hur de ska uttrycka sina känslor och tankar.

Det jag vill säga är att vi måste sluta säga ”va en man” eftersom det skapar en skev bild av vad det innebär att vara just man.

Mitt namn

För ett tag sedan träffade jag en icke svensktalande person på puben och jag presenterade mig med mitt namn. Hen reagerade på att jag uttalade mitt namn med engelsk accent och frågade hur jag brukade presentera mig för svenskar. Hen undrade också varför jag inte hade det svenska uttalet när jag presenterade mig för icke svensktalande.

Det var rätt länge sedan nu så jag kom inte ihåg mitt försvar den gången men jag har tänkt på det. Namn brukar ha med identitet att göra men jag vet inte om jag själv känner så. Det är inte viktigt för mig att folk uttalar mitt namn rätt, det är inte viktigt för mig att ha ett smeknamn eller ens att folk kommer ihåg vad jag heter.

Det jag har mitt namn till är att folk ska kunna få min uppmärksamhet och för att kunna identifiera mig när de pratar med andra om mig. Det har ingenting med mig att göra, egentligen. Jag är så mycket mer än några bokstäver i en viss ordning som uttalas på ett visst sätt.

Så jag säger väl som de prostituerade, kalla mig vad ni vill.