Archive for 28 februari, 2013

Ingen ser mig

Vinden är kall men jag känner inte av den för jag är redan så borta i mitt sinne att ingenting spelar någon roll. Jag har bestämt mig nu. Ingen har sett mig på så länge att jag har glömt hur det känns. Hur det känns att någon ser att jag existerar, att jag har någon mening.

Jag står på perrongen och jag vet att snart kommer tåget. Tårarna rinner men jag gråter inte, kanalerna är bara öppna och det rinner över min kind. Det är nästan tomt på perrongen och ingen står nära mig. Känslan av att jag är på väg att göra mina nära en tjänst genom att befria dem från mig får mig helt avslappnad över vad jag ska göra.

Mitt barn, mina föräldrar och mina syskon.

Lugnet finns i mig och omkring mig men troligen ser de runt mig något annat. Mina tårar fortsätter att rinna okontrollerat, men jag gråter inte. De som ser mig ser en uppriven människa som inte vet vad hen gör, men de har fel. Jag har bestämt mig.

Om ingen ser mig nu så är det slut. Ingen har sett mig, sett att jag existerar på väldigt länge nu och jag vet att jag har gjort många fel. Alla kommer dra en lättnandets suck när jag försvinner, jag ger dem rum att leva.

Tåget börjar närma sig och jag kan se strålkastarna skymta borta i horisonten. Rälsen börjar vina och snart kan man höra hur vinden virvlar runt tåget. Jag är redo.

Från ingenstans kommer en tjej sakta fram till mig och räcker mig en näsduk. Hon sa ingenting till mig och jag bara såg på henne. Jag tog näsduken och stod som förstenad kvar när tåget rullade förbi mig.

Jag önskar att hon visste att hon räddade mitt liv den kvällen.

Jag är jagad

Jag springer över ängen, gräset lägger sig nästen längs marken när jag passerar. Rädslan som får mina ben att röra sig som aldrig förr bara kom över mig och jag känner hur jagad jag är. Jag vet att någonting är efter mig men varje gång jag ser bakåt ser jag ingenting. Men jag vet att det är där.

Efter två ängar känner jag hur mina ben blir tyngre och min andning blir allt hårdare. Jag känner i halsen hur den skriker att jag måste lugna mig men jag vågar inte stanna. Jag är jagad och jag vet att det kommer kosta mig livet om jag stannar.

Måste komma fram till gläntan, där vet jag att jag kommer vara trygg. Där har jag alltid varit trygg. Sedan barnsben har jag sprungit till gläntan när jag behövt söka skydd. Efter ängarna är det bara en liten bit in i skogen och jag ser hur den närmar sig. Träden blir högre ju närmare jag kommer och när jag ser bakåt ser jag ängarna som en oändlighet.

Jag vet inte hur länge jag har sprungit men jag vet att jag sprungit snabbare än vad mina ben någonsin gjort. Äntligen omges jag av träd och jag kan känna doften av bark och mossa vilket får rädslan att lätta något. Men jag vågar inte sluta springa. Jag är jagad.

Längre fram ser jag ljuset som tar sig ner förbi trädkronorna och träffar gläntan. Där är jag trygg tänker jag och ökar takten ytterligare. Nu är det bara några meter från gläntan och jag känner plötsligt ett frustande i nacken. Jag skriker och slänger mig in i gläntan.

Med ansiktet ner i gräset känner jag lugnet som sprider sig i kroppen, vinden som viskar i löven får mig att känna den trygghet jag kände som barn. Frustandet jag kände i nacken gör att jag inte vågar vända mig om, men jag gör det ändå.

Jag rullar runt och ligger på rygg i gräset, ovanför mig finner jag en klarblå himmel och vinden fortsätter leka med löven ovanför mig. Jag är trygg här, jag har alltid varit trygg här.

Bildbevis

Ville bara bevisa att jag faktiskt sittkissar även om jag är på offentliga toaletter. Så länge de är någorlunda fräscha går det lika bra som att stå. Jag har skrivit om detta innan, sök i bloggen, min gamla blogg. Eller Google, Google funkar alltid. Ha det fint!

20130226-230416.jpg

Rökning på puben

Kom att tänka på det här med rökning på puben. Själv är jag så ung att jag aldrig hann uppleva den tiden, jag fyllde 18 fem dagar efter att förbudet trädde i kraft. Men från de flesta har jag hört att det varit mestadels positiva reaktioner. Det som de flesta dock påpekat som varit negativt är att man känner doften av fis och svett mycket mer nu. Men det sätter sig i alla fall inte i kläderna.

Jag har själv varit rökare så jag vet hur härligt man tycker det är att sitta där med en öl och cigarett. Jag tycker generellt förbudet mot att röka på puben är bra men jag skulle ändå vilja att det fanns alternativ. Alla som är rökare och vill röka och dricka samtidigt måste sitta på uteserveringen, om det finns någon. Finns det ingen så får de röka och dricka var för sig.

Visst, det verkar inte vara något stort problem och det är det inte heller men varför ska man inte få bestämma själv om man vill röka. De som borde bestämma detta är så klart pubägarna. De borde absolut ha rätt till att ha i alla fall en del av puben där det är fritt att röka. Mest för rökarnas skull, även om man är ganska dum när man röker (använder en drog utan kick) så förtjänar man den respekten. Tycker jag.

Hästar finns – överallt

Ja ni kan inte ha missat alla dessa turer kring hästkött i diverse produkter som säljs i våra butiker. Vad tycker ni om det egentligen?

Jag är inte så insatt i det får jag erkänna men vad jag förstått så handlar debatten om att innehållet som var märkt på produkten inte stämde överens med det faktiska innehållet. Men det handlade också om hur hästarna egentligen hade det, hörde att hästarna varit döda ett tag innan de gick till slakt och det kan jag förstå att folk blir upprörda över.

Själv har jag inget emot att man äter hästkött, om det är hästar som ändå ska avlivas och deras kött går att använda ser jag inga konstigheter i det. Däremot har jag ju tidigare pratat om att man generellt ska äta mindre kött av olika skäl men det är en helt annan fråga.

I alla fall. Jag tycker inte det är fel att det finns hästkött i produkterna som vi dagligen äter. Men folket som äter det måste ha möjlighet att välja vilket gör det nödvändigt att det märks ut på förpackningarna, kött är kött. Det som är ännu viktigare är hur hästarna har behandlats innan de hamnar i lasagnen. De ska behandlas lika väl som andra djur som ska gå till slakt, med värdighet.

Gillar du hästkött?

Ibland hinner man inte med

Jag har så mycket att göra och tänka på så jag hoppas ni ursäktar att jag inte bloggar så mycket. Visst, skulle kunna skriva mer om min vardag men känner inte att det finns ett intresse i det. Vill ni veta hur jag har det? Bjud in mig på fika eller nåt, skicka ett sms.

Over and out!

Kväll eller morgon?

När jag var yngre gick jag i skolan, självfallet, vilket gjorde att jag var tvungen att stiga upp varje morgon. Jag tror att det gjorde mig till en morgonmänniska, jag steg upp tidigt varje morgon. Till och med på helgerna vaknade jag oftast runt åtta utan att ställa klockan.

När jag tänker tillbaka på det nu känns det helt knasigt. Eftersom jag efter jag lämnade gymnasiet inte har jobbat måndag till fredag mer än några veckor över sommaren. Jag har jobbat morgnar, kvällar och nätter och har under den senaste tiden fastnat för att inte jobba på morgonen.

Vad jag egentligen vill säga med detta inlägget har jag ingen aning om. Men jag vill nog säga att man kan vänja sig vid att stiga upp på morgonen men det tar flera år. Som till exempel skolåren.

God natt!

I en karusell som kallas världen

Den friska vårluften sveper mitt ansikte och får mitt hår att svaja mjukt. Jag står på torget och ser ut över människorna som alla har sina mål, en väg att gå. Jag bara står. På andra sidan får jag syn på en kvinna i en klänning som rör sig i vinden. Min blick fastnar genast vid hennes hår som likt vågorna på havet mjukt men kraftfullt rör sig runt henne.

Plötsligt är hon bara några meter framför mig, på väg rakt emot mig fast ändå förbi. Hennes ögon möter mina och tiden stannar. Alla på hela torget fastnar i sin position. Hennes blick värmer hela mig där jag står men även hon har fastnat och står alldeles framför mig, jag kan nästan ta på henne men jag kan inte röra mig.

Den varma känslan sprider sig i hela kroppen och jag känner hur hela mitt ansikte ler. Vinden som sveper mitt hår får en helt annan innerbörd, det för henne mot mig. Men jag är fast, jag kan inte röra mig.

Känslan som växer inom mig när jag inte kan sträcka ut min hand mot henne börjar nästan likna en frustration. Hennes blick har låst fast mig där jag står. Jag ser hur hon andas och ett leende börjar synas på hennes läppar. Tiden står inte stilla, den går bara långsamt. Jag känner hur min arm börjar reagera för att sträcka sig ut mot henne.

Plötsligt börjar torget att snurra och alla människorna runtomkring blir bara en stor suddig massa som snurrar runt. Kvar står jag och kvinnan som fängslat mig genom en blick. Hon och jag, ensamma i en karusell som kallas världen.

En millisekund av svart och världen är åter som den var. Jag ser hennes leende spricka upp och hennes ansikte är så vackert. Det får mig att inte heller nu kunna röra armen. Hon hinner passera på en sekund och jag är som förlamad.

Jag har aldrig sett henne igen.

Nu är det dags att dela toalett

När kommer unisex-toaletter bli mer vanligt i samhället? Det är sällan man stöter på en toalett för både kvinnor och män, jag tycker det är synd. Visst är det ofta bra för oss män att slippa stå i den kön som alltid mystiskt bildas utanför damtoaletten men det känns mer rättvist om vi gått till samma.

Jag förstår inte riktigt argumentet för att ha delade toaletter med anledning av kön. Jag ser sällan någon som går naken på toaletten eller någon som visar något överhuvudtaget. Är det män som bestämmer det, män som vill kunna smita ut från toaletten utan att tvätta händerna? Så kan det vara.

Själv har jag sällan hamnat på damtoaletten men det har hänt och jag blev inte utkastad, skriken på eller ens knappt tittad på. Som Joseph sa i sin artikel på Möllan.nu så var där rätt mysigt.

Vissa mindre ställen har gemensamma toaletter men då är det oftast bara en vanlig toalett och inte ett rum med flera toaletter. Annars vill jag bara säga att jag vill se fler gemensamma toaletter, för jämställdhetens skull. Eller nåt.

Framtiden kallar

Sitter och väntar på bussen. Malmö är kallt idag, eller är det bara jag som inte klarar av denna kylan. Vintern gör mig torr.

Jag drömmer mig bort, till en annan tid, min tid, min framtid. Ett annat land kommer att förändra mig men jag ska dit, det har jag bestämt. Jag vill slippa mina torra händer, torra läppar och att vara tvungen att bära halsduk.

Men jag kommer tillbaka, det har jag lovat. Men man vet aldrig vad som händer och tänk om jag blir tvungen att bryta det löftet. Jag tror jag kommer att bli förlåten men det kommer vara mycket tårar.